Rootsy logo  
Rootsy logo

Nyheter
Nu är Ellen Sundbergs första nya egna låt på fyra år släppt
Datum: 2020-07-19

Ellen Sundberg är tillbaka med nyskrivna egna låtar för första gången sedan 2016. Och den här gången gör Ellen Sundberg allt själv.Fredag den 31 juli släpps singeln ”Take It Back”. Det är första smakprovet från hennes fjärde album med egna låtar. Länk till låten I Spotify finns här under.

Låten ” Take It Back” är en stark och personlig sång om just var Ellen står i sitt liv just nu 2020.
Låten handlar om att ta det tillbaka och börja om på ny kula. Att inte ta allt för givet, våga göra det på egen hand och hoppas att det ska gå bra ändå.

Förra året tog Ellen ett vågat, men genomtänkt, steg och sa själv upp alla sina gällande kontrakt med skivbolag och bokningsbolag - hon byggde sin egen inspelningsstudio på sin gård, ”Stugon”, och gör nu allt, i alla fall nästan allt, på egen hand, skriver låtarna, spelar in, producerar, sköter presskontakter, marknadsföring och allt ges ut på Kiruna-legendaren Björn Pettersson Thuuris bolag Heart Of Sound, som Björn driver tillsammans med Jesper Dahlström Kawakami.

Det efterlängtade nya albumet, som är döpt till ” Levi´s Blue Eyes”, släpps fredag den 2 oktober.
Här kan man lyssna i Spotify open.spotify.com/track/5Wp3a0HjaW6WhRstxFLsdp?si=paYbtG6sRVO1Y3N3vYF81g

Take It Back -Info:

Release: Fredag den 31 juli 2020

Text och Musik: Ellen Sundberg

Sång och Instrument: Ellen Sundberg

Inspelning: Ellen Sundberg

Producent: Ellen Sundberg

Mix: Björn Pettersson Thuuri, Heart of Sound

Mastring: Classe Persson, CRP Mastring

Skivbolag: Heart of Sound

Om Ellen Sundberg:

27 år, bor på egen gård i Jämtland med egna höns och egen skivstudio. Är uppvuxen i byn Bjärme en bit utanför Östersund, samma by som författaren Bodil Malmsten kommer från.

Släppte sina två första album på skivbolaget Rootsy, det första albumet spelade först in av ett studieförbund i Jämtland och släpptes sedan på nytt nationellt efter att hon fick kontakt med Rootsy. Det andra albumet spelades in hemma hos Israel Nash på hans ranch i Texas och med hans band. Tredje albumet släpptes av storbolaget BMG och spelade in i Woodstock och gästades bland annat av Garth Hudson från The Band och Richard Lloyd från Television. Kjell Höglund-skivan spelades in i Kiruna hos Björn Pettersson Thuuri och släpptes av BMG.

Ellen har också gästat på inspelningar med bland andra A Choir Of Ghosts, Triakel och Richard Smitt.

Allt sedan 2013 har Ellen Sundberg turnerat flitigt över hela landet från längst upp i norr ner till södra Skåne; på egen hand, med sitt eget band; Emil Fritzon-Lindqvist, trummor, Robin Lindqvist, bas, och Johan Arveli, gitarr och pedal steel, och tillsammans med artister som Israel Nash, Doug Seegers, Northern Indians och Drive-By Truckers. Ellen har även uppträtt tillsammans med stråkkvartett, med Annika Norlin, med Hoven Droven, Triakel och Merit Hemmingsson. Hon har spelat flera gånger på Storsjöyrans olika scener och stått på andra stora festivalscener som Stockholm Music & Arts före Neil Young och i festivalpaketet Rolling Rootsy Revue både 2014 med bland andra Jason Isbell & The 400 Unit, Israel Nash och Björn Pettersson Thuuris band Willy Clay Band och 2017 med Eilen Jewell, North Missisippi Allstars och Aaron Lee Tasjan.

Om Ellen Sundbergs album:

Black Raven 2013

”Ellen Sundberg målar upp bilder av Neil Youngs kanadensiska berg, och gula åkrar. Hon tänder en lägereld vid Joshua Tree i den kaliforniska öknen. Hon slår upp dörrarna till en bar i Nashville. Allt detta i sin fantasi. I själva verket är hon 20 år och jobbar på en ICA-butik i Jämtland. En debut som utlovar något stort.”(Jan Gradvall DI Weekend)

”– Jag var inbjuden att komma till Ellens skivrelease och om jag hade haft möjlighet att komma hade jag kunnat hålla tal om varför kulturen kommer från Bjärme. För att det är så vackert där att någon måste förvalta det sköna och sprida det, och det uppdraget har Ellen och jag fått av en högre makt.”(Bodil Malmsten i intervju i Östersunds-Posten aug 2013)

”Norrländsk mystik kopplad till den amerikanska söderns rötter gör albumet Black Raven unikt. I Sundbergs unika tolkningar anar man en blivande svensk Gillian Welch”(Värmlands Folkblad)

”Nej, 20-åriga Ellen ska inte i första hand uppfattas som en artist som enbart tar rygg. Hennes personlighet är stor, hennes kvalitéer som låtskrivare är redan fullvuxen och musikaliskt har hon tillsammans med sitt band hittat ett lågmält och eget sound. Sedan har vi Ellens texter, välutvecklad och överraskande poesi som imponerar. Inte bara på den långa »Some time ago« som har ett typiskt Dylan-driv i melodin.”( Håkan Pettersson i Nerikes Allehanda och bloggen Håkans Pop)

”Hon gör americana med ett vemodigt anslag, sjunger personligt och utstrålar en naturlig självklarhet.”( Robert Lagerström i Gaffa)

White Smoke And Pines 2015

”På Ellen Sundbergs nya album är taffligheten från debuten borta. Det är en välgjord skiva med släpiga komp och rural enslighet som är som bäst när Sundberg kombinerar engelska med svenska” ( Po Tidholm, DN)

”Monotont, trögt och lysande”( Dan Backman, SvD)



”Ellen Sundbergs talang och originalitet talar sitt tydliga språk i nio genuint släpiga spår och om det inte vore nog har hon blandat både engelsk och svensk text i låtexperimentet Vägen Är Lång (The Road Is Long). Men att mixa influenser från staterna med den svenska faunan kan väl nästan aldrig gå fullständigt hem? Johoho, Howdy Ho! Så, även om White Smoke And Pines förlöstes på Amerikansk mark har medborgarskapet inte färgat av sig helt och man kan fortfarande känna hur de jämtländska granskogarna kittlar hörselgången. ”( GAFFA)

”Mognad och insikt som annars förknippas med en betydligt mycket längre livsresa. Här finns låtar om sökande och tvivel, men också om att hela tiden vara på väg. Gemensamt är att det är en samling starka låtar, som blir ännu starkare i sitt sammanhang. White smoke and pines är ett album i ordets rätta bemärkelse och ett bevis för att Ellen Sundberg tagit ytterligare några steg framåt i sitt redan imponerande låtskrivande. Det råder inga tvivel om att hon är en artist som har något att berätta under många år framöver.”(Pierre Eriksson, Lira)

Cigarette Secrets 2016

”Oberoende av vilket är låtmaterialet på den unga jämtländskans tredje album genomstarkt, och i klockrena popdängor som Faltering Feet påminner Ellen Sundbergs röst om Klara Söderbergs. De har samma befogat tvärsäkra auktoritet, så stark att man knappt höjer på ögonbrynen ens när legendariske Garth Hudson från The Band tittar förbi Woodstockstudion för ett gästspel.” (Patrik Forshage, Nöjesguiden)

”Men snarare än tindrande respektfylld låter Ellen Sundberg nästan butter, fullt fokuserad på sina låtar, med blicken rakt fram och en bit in i fjärran. Något i tonfallet påminner om Amanda Bergman, samma lugna eftertryck, men Ellen Sundbergs låtar präglas av ett rakare driv, en otålighet som vill vidare. Att där finns en viss likformighet i låtskrivandet gör i det ljuset inte så mycket, hennes karaktär blir desto tydligare, och förra albumets lilla gimmick att varva engelskan med några instuckna rader på svenska fungerar nu också. ”( Nils Hansson, DN)

”Det måste vara något av den känslan som drakflygare erfar. Ögonblicket då man kastar sig ut över stupet och känner hur man trotsar alla naturlagar.
Vad jämtländska singer-songwritern Ellen Sundberg uppnår på sitt tredje album för tankarna till när First Aid Kit tog steget från den lovande debuten ”The big black and blue” (2010) till den fulländade ”The lion’s roar” (2012).
Plötsligt stämmer precis allt. Det finns ett flyt i melodispråket och en självklarhet i sången som gör att låtarna – precis som i fallet First Aid Kit – liksom glidflyger över Grand Canyon.
I fallet Ellen Sundberg glidflyger hon även svenska fjäll. Musiken är på samma sång Americana och Jämtlandiana. Hon har spelat in det tredje albumet i Woodstock, med gästmusiker som Garth Hudson från The Band och Richard Lloyd från Television, men i grunden är hon en folksångerska som sjunger om sin närmaste omgivning och dess natur.
På nya albumet kliver Ellen Sundberg även fram som en av Sveriges säkraste unga textförfattare. Hon kombinerar dylanskt ordflöde – ibland förbluffande många ord per minut – med en förmåga att frysa ögonblicksbilder. Som de där hemligheterna man berättar när man röker tillsammans med någon annan.
Namnet Ellen Sundberg har under några år varit en cigaretthemlighet i musikbranschen. Inte nu längre.”(Jan Gradvall, Dagens Industri)

Du sålde min biljett - Ellen sjunger Kjell Höglund 2018

”Kjell Höglund har pensionerat sig från musiken, men hans sånger har fått kultstatus i en ny generation. Ellen Sundbergs americanafärgade tolkning visar att de är lätta att göra till sina egna. Sundberg lägger sig ganska nära Höglunds eget blygsamma uttryck, även om hon och bandet jobbar med både syntar och steelgitarr. Det hedrar henne att hon väljer bort de skojiga låtar som han är mest förknippad med, till förmån för till exempel den femton minuter långa och märkligt aktuella ”Häxprocess”.( Po Tidholm, DN)

”Ellen Sundberg gjuter nytt liv i Höglunds unikt finurliga och högst mänskliga låtvärld; till synes utan några gester alls blir både ord och toner som nya. Där kompositionerna tidigare i vissa fall klätts i en tidstypisk ljuddräkt, känns inramningen på Du sålde min biljett blott tidlöst självklar. Att Ellen Sundberg är från Bjärme i Näs församling i Jämtland ter sig fullständigt logiskt om vi betänker att även Bodil Malmsten kommer från byn. Samma exakthet och eftertänksamhet präglar dem bägge. För att inte tala om föremålet för tolkningarna, som ju också är från trakten. Höglund, en till synes outsinlig Kjell att ösa ur.” ( Timo Kangas, Lira)

”Ellen Sundberg står för den starkaste låt på svenska som spelats in 2018. Detta är ett bara ett problem med denna mitt i prick skildring av samtiden; själva låten skrevs 1973.” Om ”Häxprocess” ( Jan Gradvall, Dagens Industri)

Läs mer om Sundberg, Ellen


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.