Det brukar ju sägas att vissa viner blir bättre ju äldre de blir. Medan andra bara blir surare och gnälligare med åren. Blues är som vin. Vissa artister mognar långsamt medan andra sakta men säkert stannar i sin utveckling och blir tråkiga och ointressanta. Magic Slim är som vin

Ytterligare en stark låt från True Lies hyllade album »Hoarse«!

Efter några av stiltje rör det sig på nytt i Nashville. Den ena utmärkta skivan efter den andra, och ibland smäller det till rejält

Första singeln från Trond Svendsen & Tuxedos utsökta debutalbum »Palomino Hotel«.

Låtskriveren Jimmy Webb synes ha vært her siden tidenes morgen

Chris Hillman fylte seksti like før jul i fjor. Det er åpenbart ingen alder for en sanger/ musiker som startet sin karriere som bluegrassmusiker ved inngangen til sekstitallet med gruppene Scottsville Squirrel Barkers og the Golden Gate Boys (senere omdøpt til The Hillmen)

Joana Serrat har stundtals känts som en americanans Enya – för all del kompetent men med en tendens att premiera atmosfär framför musikaliskt kött. På »Dripping Springs« gör artisten gemensam sak med Israel Nash, som såväl producerar som lånar ut sitt band

Detta är Annie Keatings femte album och hon har bara blivit bättre och bättre sedan genombrottet 2008

Snart är det dags för fjärde och avslutande delen av Peder af Ugglas svit »Works«, release 9 oktober. Men först ett litet smakprov, den inspirerade »Hope For«!

Det finns en amatörvideo på YouTube där Victoria Vox går mittgången fram på ett plan på väg från Hawaii. Hon sjunger »Somewhere Over The Rainbow« och kompar sig själv på sin ukulele

Omtrent nøyaktig ett år etter debutplata er Johan Berggren fra Jørstadmoen ute med oppfølgeren »Lilyhamericana«. Denne gangen på morsmålet

Fayssoux Starlings lågmälda altstämma gav utsökt balans åt Emmylou Harris röst på sångerskans tidiga skivor. Fayssoux tog också andra stämman på John Starlings första soloskiva. Jag skriver Fayssoux, eftersom hon numera heter McLean och nöjer sig med förnamnet som soloartist

Country hit och country dit, Sturgill Simpson må vara stadigt rotad i den tradition ur vilken han hämtar mycket av sin drivkraft, men den är knappast ett obligatorium

Anna Järvinen bygger ut de fem spår som utgjorde den första etappen av nya albumet »Buren«. Det är måhända en utökning som skulle ha gjorts från början. I sin fulla och mer nogsamt strukturerade form ljuder »Buren« inte lika tvekande som i det rumphuggna kortformatet

Neil Young börjar bli en förutsägbar figur, ju mer insyltad kanadensaren blir i självbilden som världsnaturens gunstling, desto mindre spänstigt blir hans komponerande