Lost in the Blåst
Karlsson, Svante
Autograph
(?)

Vem slänger sig på cd-spelaren när en svensk gör fem Dylancovers, två av Springsteen resp. Kinky Friedman. Lägg därtill en Country Joe McDonald och en Tommy James. För att riktigt sänka intresset så öppnar Svante Karlsson »Autograph« med Bellamy Brothers »I´d lie to you for your love«!

Som väl är kom den till slut i spelaren och början kan inte vara snyggare. Karlsson gör en stilsäker uptempoversion av ett i mitt tycke trögt original. Bellamy Brothers har å andra sidan aldrig intresserat mig. Klassisk Smithereenpop med en stor fet hammond i bakgrunden och en slamrig tamburin långt fram, lägg därtill Svantes röst som övertygande är beredd att begå mened. Det är bara att gratulera!

Han gör mer än hyggliga versioner av Dylans »Quinn the Eskimo (The mighty quinn)« (visst är det en takt Gyllene Tider i farfisasolot), »One more night«, »I dreamed I saw st. Augustine« och »Emotionally your«. I den sista vågar han t o m vara sentimental.

En av skivans fyra verkliga pärlor är »Love minus zero, no limit«. Vokalt uppbackad av Py Bäckman tar han sig an Dylans kanske vackrast sång. Den börjar snyggt med munspel och har både hammond och piano i kompet. När sedan Py Bäckman kommer in undrar man varför hon inte är mer anlitad!?

Direkt efter kommer den vackra versionen av Kinky Friedmans »Autograph« och om jag vore Friedman skulle jag för alltid tillägna »Autograph« till Svante Karlsson. Därefter gör han nästan samma storverk av Friedmans »Men´s room, LA« (vem är Buck Fowler som skrev den? Kinky hade med den på Lp´n »Lasso from El Paso« –75), om dilemmat att på allmän toalett sakna papper och samtidigt hitta en Kristusbild på golvet – skall man rädda byxan eller själen? Vilken otrolig känsla för materialet!

Den fjärde pärlan är tolkningen av Sprinsteens bästa sång, »Highway Patrolman«. Historien om dom två bröderna Roberts och det här är verkligen genialt gjort! Karlsson byter ut det akustiska kompet mot ett sent-70-tals-Springsteen-komp med hammond, piano, munspel och dubblerad sång. Man ler varje gång man hör det klassiska Sprinsteenska pianointrot, så snyggt, så snyggt! Det här är den ultimata version! Den passerar även Dar Williams mycket fina version - i mina öron det kanske allra bästa betyget.

Den andra Springsteenlåten, »American skin (41 shots)«, är den tolkning som vuxit mest sedan skivan kom i min spelare. Med tyngd och allvar tar Karlsson sig an den gripande berättelsen om hur den obeväpnade Amadou Diallo skjuts till döds av den amerikanska polisen. Inramningen är kusligt magnifik.

Slutligen två kända men ovanliga val att göra cover på, Tommy James & the Shondells »Crimson & clover« och Country Joe McDonalds »I-feel-like-I´m-fixing-to-die rag«, den senare med Albert Lee på gitarr. Problemet med en antikrigslåt som Country Joes är dess datering, när Vietnamkriget tog slut så dog även låten. Med det pågående Irakkriget är den kanske lika aktuell igen. Dags ta fram Phil Ochs-plattorna?

Svante Karlsson du har all anledning att räta på ryggen och vara stolt. Här finns både övertygelse och stor förståelse för materialet, hur ofta får man anledning tycka det om en svensk coverplatta?

»Autograph« är som äkta vänskap, man ser fram emot nästa gång. En av de stora svenska skivorna med en av de stora svenska tolkarna.

/Per Magnusson

Skriv en egen Lost in the Blåst!