Lost in the Blåst
Gasolin
Efter endnu en dag
(CBS)

Efter en katastrofal USA-turné med inställda spelningar - ingen i USA var intresserad av vad danskarna gjort med deras musik – så var konkursen nära. Då samlade man ihop sig och spelade in en platta som med sin blandning av rock, pop, jazz, danska visor, ballader och reggae blev deras mästerverk.

Efter endnu en dag, med sin blandning av danska och engelska texter visar Gasolin's känsla för melodier, rockstuk och textmässiga detaljer, är i mitt tycke deras testamente till eftervärlden. Här står de på toppen av sin förmåga och därefter kan det egentligen bara gå nedåt.

Plattan är precis som Köpenhamn, ett myller av influenser och utländsk påverkan men ändå extremt danskt. Något man fick fram via 35 dagars hårt slit från middag till midnatt i studion, jagade av tankarna på konkurs och av demonproducenten Roy Thomas Baker. Spelet är tack vare ett hårt träningsläger innan inspelningarna bättre än någonsin och det svänger till och med ibland. Nu är inte det som är grejen med Gasolin', även om de kunde vara ganska tunga och tuffa om de ville.

Gasolin' snurrade kring sångaren Kim Larsen och gitarristen Frantz Beckerlee. Två musikaliska motpoler som alltid bråkade om mål, metod och inriktning. Kim med sina rötter i rock och danska visor och Frantz med sina i jazz och blues. De grälade, bytte trummis för att den förstes nerver inte höll för de ständiga bråken, grälade, skrev låtar, grälade, spelade live, grälade, spelade in plattor, grälade, sålde massor av skivor, grälade och la till slut ner bandet när de stod på toppen. Mellan dem stod den skelögde halvsvenske basisten Wili Jönsson med ett öga i varje läger och medlade medan Sören Berlev mest verkade vara glad för att han fick banka på sina trummor.

Ur de grälen kom den bästa musik Danmark någonsin producerat. Med texter om köpenhamnarna och deras liv togs de till den danska folksjälen. De var det första danska band som kunde förena danska melodier och kynne med modern pop och rock så som det lät ute i stora vida världen. Med resultatet att man blev gigantiska i Danmark och stora i både Sverige och Norge.

Låtarna är detaljrika betraktelser befolkade av udda existenser, kring både livet och människorna i Köpenhamn. Där finns historien om evighetsstudenten Pilli Villi, marxistisk metodist och salongssocialist, om herren som blir piskad av Bella Donna och har svårt att sitta dagen efter, eller om svinget i Soleröd. Den vackraste texten och melodin är ”Kloden drejer stille rundt” som beskriver känslan efter ännu en helt vanlig dag i livet. Den kanske mest kända låten från plattan är troligen »This is my life« med sitt Pink Floyd-inspirerade sångsolo i mitten.

Gasolin’ gjorde ytterligare två studioplattor innan man bestämde sig för att lägga av. Även det beslutet grälade man om eftersom Frantz tyckte att det fanns en intressant musikalisk utveckling efter det som blev sista danska studioplattan - »Gör det något« - fast med danskt uttal. Sista spelningen gjordes i Malmö Folkets Park den 21 augusti 1978, trots att man var på väg att slå igenom i hela Norden och kunde ha tjänat stora pengar.

»Efter endnu en dag« såldes i drygt 130 000 ex under 1976. Till det kom en utsåld turné, de blev årets namn i Danmark och en av deras textrader blev citerad i statsministerns nyårstal. Men det går upp och ned i showbiz som Frantz Beckerlee sa när han efter tre månader utan Gasolin’ var tvungen att besöka socialkontoret i Köpenhamn.

/Ulf Österlind

Skriv en egen Lost in the Blåst!