Lost in the Blåst
Kirkwood, Curt
Snow
(Little Dog Records)

Vissa skivor känner man på sig kommer att bli ”Lost” innan dom getts ut. ”Snow” med Curt Kirkwood är nog en sådan. Den gavs ut i år, i april, tror jag. Men jag har inte läst om den någonstans (förutom några nyhetsrader på Rootsy). Och det är synd om en pärla som denna ska glömmas bort. På samma sätt som hans grupp Meat Puppets ”glömdes bort”, fram till en annan Kurt lyfte fram dom.

Kirkwoods musikkarriär startade för ca 25 år sedan i Phoenix, Arizona, när han formade The Meat Puppets. Dom var klart inspirerade av punken men deras musikstil passade inte riktigt in i den delen av musikvärlden. Istället kombinerade dom rock, blues, psychedelia, och, faktiskt också, country. Men dom blev ändå mer eller mindre hyllade av den växande undergroundscenen, och blev kontrakterade av SST, som släppte deras debut »Meat Puppets,« 1982.

11 år senare, 1993, nådde Meat Puppets ut till en mycket större publik genom att vara ”förband” till Nirvanas In Utero- tour. Kurt Cobain bad också Curt att delta i Nirvanas legendariska »MTV Unplugged« där tre av Kirkwoods sånger från Meat Puppets framfördes. Meat Puppets var en av Cobains stora förebilder. Cobain har sagt »The Meat Puppets gave me a completely different attitude toward music. I owe so much to them.«.

Gillar man Puppets lugnare sidor är det också stor chans att man gillar ”Snow”. Skivan är producerad av numera legendariska Pete Anderson (Dwight Yoakam, Lucinda Williams m fl) och det finns en vacker skimrande hinna av folk, country och pop på ett mycket speciellt sätt över hela skivan.

Kirkwoods musik har aldrig varit lätt att definiera, ofta en kombination av många olika musikstilar med insiktsfulla och starka låttexter. Och ”Snow” fortsätter i samma fotspår. »Movin’ On« känns som en traditional vals som Willie Nelson skulle kunna gjort, medan han på »Light Bulb« provar folk/jazz med ståbas och trumpet. ”Circles” har ett vackert piano och klassisk pedal-steel och påminner en hel del om Hank Williams – och texten ligger inte långt ifrån Williams heller. ”Beautiful weapon” är tuffare och har en elektrisk gitarr som gör underverk. Och resten av låtarna är lika upptäckbara.

Jag har haft skivan i två månader och den växer och växer fortfarande. Hoppas jag har fel i min inledande rad.

/Thomas Lundvall

Skriv en egen Lost in the Blåst!