Lost in the Blåst
Kingston Trio, The
The Capitol Years, (4-CD box 1995)
(Capitol)

Säg den av oss som inte någon gång har försökt plocka ut introt till ”Tom Dooley” på gitarr. Förutom ”Hound Dog” och ”I Want to Hold Your Hand” är balladen om den dödsdömde Tom Dula kanske den låt som haft störst betydelse för efterkrigstidens amerikanska populärkultur. De gitarrister som inte står i tacksamhetsskuld till Kingston Trio är lätt räknade. Trots detta är det i dag inte många av dessa som erkänner gruppens betydelse, Lindsey Buckingham och Bob Dylan undantagna. Det är bluesartister som Howlin´ Wolf och andra som gäller när djupsinniga musiker låter sig intervjuas: ”I used to listen to the blues all the time, man”.

Amerikanska ungdomar, framför allt studenter tog under senare delen av femtiotalet och tidigt sextiotal till sig Trion. Gruppens enorma försäljningsframgångar avslöjar detta. En tid hade KT sex album placerade på den övre halvan av albumlistan i USA varav fem tog sig till nummer ett. Innan Beatles var KT den överlägset mest framgångsrika gruppen i USA och för den delen i övriga världen.

På fyra välmatade CD får vi ett brett urval från gruppens 18 (!) originalalbum på Capitol Records. Trots det stora utbudet, bolaget krävde tre album per år, ansträngde sig KT hårt att hitta material som höll hög kvalitet och visade stor fantasi i sitt val av låtar. Den suveräna inspelningen av ”Try to Remember”, 1961, är ett av flera exempel på ett lyckat övertagande av en låt som ursprungligen inte hörde hemma i den traditionella folksång kanonen.

Boxen innehåller 107 låtar och sträcker sig från ett par demoinspelningar 1957 till det sista live-framträdandet i San Fransisco sju år senare. De två första skivorna innehåller inspelningar med originalsättningen: Dave Guard, Bob Shane och Nick Reynolds. På de övriga två finns inspelningar där John Stewart har ersatt Dave Guard som lämnat gruppen på grund av olika syn på gruppens ambitionsnivå.

Här finns naturligtvis hits som ”Tom Dooley”, ”M.T.A., ”Greenback Dollar” och ”Where Have All the Flowers Gone”, men också en mängd rariteter och alternativa tagningar. Kort sagt: Det som förväntas av en retrospektiv box.

Det som slår mig mest när jag lyssnar igenom boxen är hur snabbt trion utvecklades trots den givna begränsningen av två akustiska gitarrer och en banjo. KT var en grupp som lät mycket i förhållande till sitt format. Mycket möda lades på att få en mäktig ljudbild. En för sin tid komplicerad process med flera sångtillägg på varandra. Producenten Voyle Gilmore lär sa sagt att det tog tre gånger längre tid att mixa inspelningarna än att spela in.

Boxen har ett urval som bara kan beskrivas som lysande. Som på ett pärlband radas här upp sea-shanties som ”Coast of California”, traditionella ballader som ”River is Wide” och mer politiskt färgade låtar som ”Patriot Game” och ”Blowin´ in the Wind”. Fyra låtar från det överorkestrerade albumet ”Something Special” (1963) återfinns här i ursprungligt skick utan de pålägg som fick skivan att balansera på pekoralets brant. Skillnaden är mycket påtaglig, less is more!

KT anklagades ofta för att ha sålt ut den ”äkta” folkmusiken, att man var för kommersiella. Ett i och för riktigt påstående, men KT utgav sig heller aldrig för att vara folkmusikens banérförare. Man ville underhålla, inte predika. En inställning som en bit in på sextiotalet – när folkmusiken verkligen politiserades – skulle bidra till att gruppen så sakta marginaliserades för att upplösas flower-power året 1967. Trots denna happy-go-lucky inställning släpptes 1964 albumet ”Time to Think” som var starkt präglad till sitt innehåll av mordet på president Kennedy i vars vänkrets John Stewart befann sig. Här finns en utsökt version av Ed McKuens ”Seasons in the Sun” och den pacifistiska visionen ”Last Night I Had a Strangest Dream”.

Avslutningsvis får Triomedlemmen Nick Reynolds sammanfatta gruppens stora betydelse med orden ”We got America up and singing”. Ett uppdrag väl genomfört!

/Lars Svensson

Skriv en egen Lost in the Blåst!