Lost in the Blåst
The Rumour
Max
(Mercury / Hux records)

The Rumour är väl mest kända för att ha varit Graham Parkers band. De var i mitt tycke en stor del av Grahams Parkers framgång.

The Rumour bildades något år innan de började spela med Graham. Band medlemmarna var Bob Andrews keyboard, Brinsley Schwarz gitarr, Martin Belmont gitarr, Andrew Bodnar bas, och Stephen Goulding trummor. De kom alla från olika pub rock band innan de bildade The Rumour.

Från “Holwin´ wind” 1976 till “The up escalator” 1980, var kända som “Graham Parker & The Rumour”. Men de hade en egen karriär och gav ut tre skivor ”Max” 1977, ”Frogs, Sprouts, Clogs and Krauts” 1978, och ”Purity of Essence” 1980. Ingen av dem blev någon bästsäljare.

Det är ”Max” som är den allra mest lysande stjärnan av deras album. Ett av mina topp 10 album som jag ständigt återvänder till.

Svårt att in sätta albumet i någon kategori, innehåller så mycket bra musik som är full av energi, låtarna är hämtad från Stevie Wonder, Duke Ellington, Nick Lowe, Ducks Deluxe (Belmont) likaväl som egna kompositioner. Vad det gäller deras cover så slår de oftast originalen med hästlängder. Lyssna på nätet och jämför. Exempelvis ”Do nothing till you here from me” med Duke Ellington. En totalt omgjord version med så mycket kärlek att ögonen tårars när man lyssnar på den.

Där emot är deras version av Jim Fords cover av Stevie Wonders ”I´m gonna make you love me” mycket lik Jim´s version. Varför ändra något som redan är genialiskt bra?

Albumet öppnar med en killer version av Nick Lowes ”Mess around with love” Här kallad ”Mess with love”. Lyssna särskilt på Andrew Bodnars basspel. I mitt tycke en mycket underskattad bassist.

»Somethin´s goin´on« av Belmont/Rumor avslutar albumet. Men den kommer ursprungligen från Martin Belmonts tid i Ducks Deluxe det är det bästa spåret av deras egna låtar. Texten framförs med så mycket inlevelse av Martin att den måste vara själv upplevd.

Robert Lange och The Rumor producerade. Inspelningen gjordes i Rockfield Studios. Även om The Rumour står med som producent på albumet, så skrev Goulding på cd återutgivning att Lange producerade. En mycket kompetent produktion som lyfter låtarna.

Efter att bandet bröt upp 1980 har alla medlemmarna arbetet som studiomusiker samt i vissa fall turné musiker. Carlene Carter, Elvis Costello och Nick Lowe är några de har samarbetet med. Vissa medlemmar av bandet har även till och från samarbetat med Graham på hans senare skivor. Som kuriosa kan nämnas att Bodnar och Goulding spelade på Elvis Costellos ”Watching the detectives”. Inga dåliga basgångar och ett kaxigt trumslagande (som i mitt tycke ”gör” låten).

2012 återförenades de med Graham Parker och spelade in ”Three chords good. 2015 kom ytterligare ett album med Graham ”Mystery Glue”, samma år turnerade de med Graham.

2015 gjorde de en kort turné under eget namn, turnén avslutades i London 17/10. Till min stora sorg missade jag den konserten!

/Håkan Andersson

Skriv en egen Lost in the Blåst!