| |||||||
Lost in the Blåst
Legend
Legend (aka The Red Boot)
(Vertigo)
Ursprungligen publicerad i Larm nr 2, 1976
Nä, plattan har inget namn, men den har ett omslag som är så gräsligt att ni aldrig glömmer det om ni en gång sett det! Och ni har säkert sett det. I varje fall gjorde jag det, redan 1970, när plattan kom ut. Fast inte kunde man lyssna på en platta med sån’t omslag och på ett sån’t bolag! Som bara hade Status Que och en massa teknokrat-grupper som tävlade om att göra längs och tråkigast låtar. (Oftast kallat »sviter«, suck!). Det var mest synd om mig själv, för jag missade en bra platta. En jäklit bra platta.
Det är svårt att tänka sig att fyra killar så sent som 1970 kunde gå in i en studio och rakt-upp-och-ner göra en sådan öppen och omedelbar rockplatta. Utan mellotroner och utan texter om universums outgrundlighet!
Centralfigur i Legend är Mickey Jupp. Han skriver utsökta låtar, ofta med självbiografiskt innehåll och han har en perfekt rock-röst. Spelar dessutom frän gitarr och kombinationen med sologitarristen Mo Witham är direkt dödlig! Plattan innehåller två låtar, som ni kanske känner igen – »Checque Book« från Dr Feelgoods debut-LP och »Cross Country« från Kursaal Flyers debut-LP. Detta är originalen. Det hörs.
Innan »den brinnande stöveln« gjorde Mickey en LP på Bell, som också hette Legend. Den innehåller bra låtar, men får mig att längta efter elektricitet istället för det akustiska kompet. Efter »stöveln« kom »Moonshine« på Vertigo, men den karakteriseras lättast som en överproducerad katastrof. Stråksektioner går dåligt ihop med Mickey Jupp. Innehåller en handfull bra låtar, men inte mer.
Mickey turnerar numera igen. På pubar och småklubbar. Låt oss hoppas att han snart får chansen att göra en skiva igen.
Enligt vad Rootsys redaktör har lyckats utröna har plattan återutgetts på CD, men försvunnit från marknaden igen. Om någon läsare sitter på annan information får ni gärna dela med er!