Lost in the Blåst
Detroit
Detroit
(MCA)

Egentligen letade jag efter Desert Rose Band, när jag upptäckte Detroit inplockat bland diverse D på Tower Records i London. Skivan som j ag hade totalt missat på vinyl. Och som verkligen hade varit Lost… Att den redan då, i början på 1987, var utgiven på cd var som att vinna högsta vinsten på tipset.

Mitch Ryder hade med sitt Detroit Wheels gjort tre storartade blue-eyed soul album (”Take a ride”, ”Breakout”, ”Sock it to me”), han hade hunnit med ett totalt misslyckande i Las Vegas, en flopp till comebackförsök med det förträffliga albumet ”Detroit/Memphis Experiment” och sen tröttnat på allt och istället börjat tvätta bilar på den lokala biltvätten.

Han var helt klart själva bryggan mellan Motowns soul och den rock´n´roll som staden Detroit spottade ur sig med MC5, Stooges, Bob Seger m fl. En brygga som var som starkast 1971, då Mitch bildar gruppen Detroit för att göra ett nytt försök att komma tillbaka till hitlistor och rampljus. Han tar med sig trummisen John Badanjek från tiden med Wheels och gitarristen Steve Hunter. Och det dom gör är absolut det bästa Ryder har gjort. Albumet ”Detroit” (Paramount / MCA) är fyllt med tung riktig rockmusik. Från första låten ”Long neck goose” till deras version av Falcons ”I found a new love” som är sista låten. Och allt framfört med en av rockmusikens allra finaste röster. Dom måste ha varit knäckande bra på scen.

Men albumet sålde inte, och singlarna försvann utan minsta tillstymmelse till placering på någon lista. Och vad jag vet så upplöstes Detroit, inga fler inspelningar gjordes, och Mitch fortsatte att tvätta bilar. Fem-sex år senare kom första soloalbumet ”How I spent my vacation”, väl värd att leta efter, framförallt pga de självbiografiska texterna. Sen har det fortsatt under 1980- och 1990-talet med utgåvar på Line. Men han kommer aldrig i närheten av sitt mästerverk med Detroit.

Till min glädje hittade jag också Desert Rose Band första album på cd. En trappa upp, på countryavdelningen. M a o en lyckad dag på skivvaruhuset. Och den är också värd att leta efter nuförtiden. Men det är en annan historia.

/Thomas Lundvall

Skriv en egen Lost in the Blåst!