Willy Clay Band har eksistert i ett år, og debuterer med »Rebecca Drive.« Dette låter så kompetent og modent at jeg antar samtlige bandmedlemmer har lang fartstid både som musikere og innen genren countryrock. Jeg vet intet om fortiden her, annet enn at bandet kommer fra Kiruna

Kjell Gustavsson är en av Sveriges bästa trummisar. Han är också en musikant...ut i fingerspetsarna, höll jag på att skriva. Men det vore en grov underdrift. Kjell Gustavsson är en musikant till kropp och själ. Han lever och andas musik oavsett vem eller vilka han spelar med

«I am done beeing a rock star», skal Bloomington, Indiana-rockeren John Mellencamp ha fortalt til Rolling Stone i et intervju i fjor sommer. Det innebærer ikke på noen måte at han har sluttet med å lage musikk, verken i studio eller på plate

Mer og mer tyder på at Bob Dylans prosjekt nå er å ikke etterlate seg et ettermæle som et grinete, gammelt geni

Mindre än ett halvår efter den ypperliga »Last man standing« och blott halvtannat år efter »God’s problem child« ger Willie Nelson ut ännu en suverän skiva. Som titeln »My way« antyder är det en skiva ägnad sånger förknippade med Frank Sinatra

I rest my case!! Soundtracket fra den kommende, lett surrealistiske »bio-pic«-filmen om Bob Dylan, er nok en skattekiste av sanger fra Bob Dylans hånd, hakk i hæl på hans egen »Dylan« (se ) men med et helt annet repertoar

Medlemmarna i »supergruppen« US Rails fortsätter att leverera - soloalbum. Nu är det Tom Gillams tur. Nya »Beautiful Dream« bjuder på en härlig blandning av 70s retro rock, country rock,roots’n’roll Texas style och lite Westcoast vibe.

Sixpack Holiday måste vara ett band som helt och fullt omfamnar tanken att saker och ting får ta sin tid, att vägen är mödan värd och allt det där

I Norge har man i høst hatt en ilter debatt om hvorvidt litteraturkritikere bruker lang tid nok på bøkene, før de skråsikkert feller sine dommer i avisene

Riktignok leder Nick Lowe på Madonna med et knapt tiår aldersmessig (Lowe fylte 60 i mars), men jeg klarer ikke å la være å sammenligne de to veteranene i popbransjen når jeg lytter til den triple CD-boksen «The Brentford Trilogy», som samler Lowes studioarbeid mellom 1994 og 2001

Bob Dylan har alltid grävt där han har stått. Oregelbundet krängande genom lager efter lager av den amerikanska musikaliska myllan har artisten gång på gång återuppfunnit sitt eget konstnärskap, men också knutit allt starkare band till den tradition i vilken han lever och verkar

Min första reaktion är att det är smått ofattbart att det fortfarande finns så mycket fantastiskt material kvar som ingen hört

Musiken bygger på en folk/världsmusikalisk tradition. På den här inspelningen har Krantz haft fokus på sin resonatorgitarr till skillnad från hans tre tidigare plattor där han haft steelgitarren i centrum

Pontus Snibb är något av en rockens renässansman. Han behärskar hela allt från country och americana till klassisk rock ’n’ roll och hårdrock. Och ett stort stycke blues däremellan förstås. Men Pontus har gått ytterligare ett steg

Jag fick Hot Tunas nya cd - den första på 20 år - för över en månad sedan och spelade den i bilen redan samma dag. Jag gillade vad jag hörde och spelade den igen. Den lät ännu bättre andra gången, men skriva om den? Jag vet ju inte mycket om Hot Tuna