1947 hade Clarence Brown liftat till Houston och satt i publiken på Don Robeys sylta Bronze Peacock i Houston när idolen T-Bone Walkers magsår gjorde sig påmint och han var tvungen att lämna scenen

Den löjligt begåvade Richard Smitt for till Nashville och spelade in med Rayland Baxter som producent. Och det lite överraskande resultatet blev musik med en härlig doft av soul. Klassiskt men ändå i högsta grad nutid. »Wonder« är det första smakprovet.

I samband med inspelningen av albumet »Songs of Leonard Cohen« gjorde Lena Måndotter och hennes musiker också en del andra favoritsånger i studion. Sånger med den gemensamma nämnaren att de inte är skrivna av Leonard Cohen och alltså därför inte kom med på albumet

Jag vet inte varför det varit så svårt att recensera den här skivan. Kanske för att den är så enkel, allting är så ursprungligt och tydligt. Eller för att den är så mångfacetterad och komplicerad

Igår spelade Jerry Lee Lewis på ett utsålt Forum i Köpenhamn. Rootsys utsände Rune Häger rapporterar.

När blicken nuddar över alla tolkningar som gjorts av Leonard Cohens texter sticker det snabbt ut att mest är det män som har spelat in. Ännu tydligare blir det om man ser till hela utgåvor som tolkar Cohen, där är männen i tydlig majoritet

Att samla Fred Maher, Matthew Sweet, Joan Wasser (Joan As Policewoman) och några till för inspelningen av hans 11:e album »Standards« är ingen dum idé av Lloyd Cole

Barna Howard är född och uppvuxen i mellanvästern, närmare bestämt Eureka, Missouri och mycket mer klassisk Americana än så blir det inte. Och trots att han nu flyttat nordväst och hamnat i Portland, Oregon, präglar uppväxten fortfarande hans musik i högst grad

Normalt lyssnar jag på musik som i jämförelse med drycker smakar starköl eller rött vin. Det här är vitt vin, ibland spetsat med lite bubbel. Och det finns tillfällen då både vitt vin och den här behagliga och oerhört vackra musiken känns rätt

Ser man på. Här kommer en skotte med cowboyhatt och mjuksoulrockig americanapop och charmar byxorna av mig. Så kan det gå. Inledande »Sand in My Shoes« är lika oemotståndligt charmig som fotot på soldaten som kysser sin flickvän adjö i det utvikbara informationshäftet

Törs man påstå att det här är Cooders allra bästa album? Jag tror faktiskt det, trots hans fantastiska albumskatt. I 50 år har han sjungit om ojämlika villkor, kärlek och orättvisor utifrån den amerikanska musikhistoria som han alltid omfamnat och gjort till sin

Karen Jonas visade redan på sin första skiva »Oklahoma Lottery« sin förmåga att fånga en historia och ett öde i ett par korta verser. I en sång som »Suicide Sal« visade hon också att hon kan få miljön att leva sitt eget liv i berättelsen

oy Kills Sorrow's second album (their first for Signature Sounds) effortlessly merges influences as diverse as bluegrass, jazz, indie rock, folk, R&B, and Celtic traditions. The music that emerges is dark and often funny, ruminating on modern life and love with eloquence and wit

John Cee Stannard har varit en trotjänare på den engelska folk- och bluesscenen i ett halvsekel. Han grundade Tudor Lodge 1968, en grupp där även en ung Linda Peters var med innan hon gifte sig Thompson

Resonemanget som kommer nu kanske inte är relevant i just det här sammanhanget. Eller så är det det. Har ni någon gång hört talas om att en symfoniorkester, exempelvis, gör en cover av en klassisk komposition? Nej