Årets bästa plattor 2012?

Som vanligt spelar jag mest gamla plattor med mina största favoriter:

Allt med Thelonious Monk.
Mycket med Frank Sinatra.
Hur mycket som helst med Willie Nelson.
Massor med Jerry Lee Lewis, Doug Sahm och Ray Charles.

Alla dessa är ju oslagbara och håller att spelas ofta om och om igen.
Bara att jämföra alla inspelningar av Monks »Round Midnight« är ju en sysselsättning som kräver massor av tid.Men så kommer det nya plattor. (Jag nämner inte ordet Spotify, det existerar inte för mig.)
Här är några som snurrade ofta 2012 och säkert kommer att rotera flera gånger under 2013:

Paal Flaata
Wait By The Fire, Songs of Chip Taylor
(Rootsy.nu)

Med den rösten och det här låtvalet kan det inte bli annat än väl värt att lyssnas på!

Richard Lindgren
Grace
(Rootsy.nu)

Tätt, nära och känsligt målar Lindgren sina bilder om bland annat lycklig och olycklig kärlek. Och det är förbaskat bra!

Jimmy LaFave
Depending On The Distance
(Music Road Records)

Han kommer ständigt med nya, vackra ballader som tar oss med på en resa utmed amerikanska småvägar, där man färdas i Jack Kerouacs anda.

Penny Nichols
Colors of the Sun
(Pensongs Productions)

En kvinna som sjunger ljuvligt och väljer 12 av Jackson Brownes tidigaste sånger för att skapa en hyllningsplatta åt honom. Det går inte att motstå.

Ron LaSalle
When Hellhounds Meet Angels
(PHQ Records)

En sångare/låtskrivare som växer för varje spelning, en artist som man vill se live på en liten scen med närkontakt.

Peter Fahey
Under the Sun
(Hemifrån)

Jag gillar killar som bygger sig ett trädhus och sitter där och skriver låtar tills öknen kallar och det är dags att dra iväg till ett nytt ställe långt borta. Peter Fahey är en sådan, trovärdig i varenda låt.

Joe Fletcher & The Wrong Reasons
White Lighter
(Wrong Reasons Records)

För dig som gillar countryblues med attityd och trodde att Rhode Island bara producerar en sås.

Randy Thompson
Collected
(Jackpot Records)

Han debuterade på platta 1998 och hade han bott i Texas istället för i en håla i Virginia, så hade han varit världsberömd idag. Skaffa plattan!

Chip Taylor & The New Ukainians
Fuck All The Perfect People
(Trainwreck/Rootsy)

Jag gillar originella killar och Chip Taylor är förvisso en one of a kind!

Jude Davison
Outskirts of Eden
(Pigeon Moods Music)

Kan du tänka dig en dubbel-CD med 27 låtar som man kan spela utan att tröttna på att lyssna? Rock, pop, country, latin, småjazz... Davison kan allt och gör allt med finess.

Little Grren
Innocent Again
(Paraply Records)

Fyra göteborgare bildar bandet Little Green och låter mer Americana än många band från USA. En fullmatad platta med idel bra låtar och rätt sound.

Lucky Bones
Together We Are All Alone
(Lucky Bones Promotions)

Det skulle inte förvåna mig om irländaren Eamonn O´Connor får ett internationellt brake med den här plattan, inspelad i Texas.

Bob Rea
Ragged Choir
(Shiny Dime Records)

Man önskar att han hade börjat sin countrykarriär tidigare än i 60-årsåldern. Han är en stor dramatiker och gör låtar som tränger in oss i ett hörn.

Tom Corbett
Tonight I Ride
(Roundhole Records)

Stekhet country som låter precis som en bra western på bio ser ut.

Ted Russel Kamp
Get Back To The Land
(PoMo Records/Hemifrån)

New Yorkkille som har flyttat till LA för att göra sin musik. Och han har tagit med sig influenser från Waylon Jennings, The Eagles och Doug Sahm.

Steve Grahn & Mattias Malm
Final Route
(Eget bolag)

Limhamnspågen har varit i Memphis och gör på hemmaplan allting rätt tillsammans med multimusikanten Mattias Malm. Det är blues i internationell klass, helt enkelt!

Steven Taylor & Willie Nelson
Once Is Enough
(YouTube)

Hittade den av en ren händelse. Och säger bara WOW!!!

Pelle Lindberg Band
Leave This Town
(PLB Records)

Åtta spår som visar att svensk blues håller ställningarna internationellt. Pelle Lindberg skriver låtar och spelar gitarr som om han var uppvuxen i Memphis.

Är det någon som har några frågor?