Americana-favoriten Israel Nash har från sin hemmastudio i Texas Hill Country levererat ett nytt, kosmiskt mästerverk. »Silver Season« är Israel Nashs fjärde album är ett konstverk med nio tidlösa låtar. Han fortsätter på den inslagna vägen från föregångaren »Rain Plans« från 2013 Tillsammans med sitt ytterst kompetenta band har han utvecklat sitt egensinniga och personliga ljudlandskap av americana, episk rock och psykedelia.

Precis som föregångaren spelades »Silver Season« in på Nash's ranch i Dripping Springs, Texas, med en avgörande skillnad. »Rain Plans« spelades in i vardagsrummet som Israel delade med sin då gravida hustru, medan nya plattan har skapat i den nybyggda studion på tomten, Plum Creek Sound. Bandet var redo att spela in i maj men då blev det översvämning och den första delen av inspelningsperioden fick ägnas åt skyffla bort lera, gräva diken och bära sandsäckar. Uppenbarligen den perfekta uppvärmningen inför en inspelning!

Slutresultatet är kanske inte lika jordnära som uppvärmningen. Redan i öppningsspåret »Willow« slår Israel Nash an tonen. En svävande matta av klaviatur, bas, pedal steel, akustisk gitarr och känsligt trumspel blir en del av Israels poetiska försök att se världen genom sin dotters ögon. Och så fortsätter det. Den ena låten leder sömlöst till den nästa, skiftningarna i tempo och temperament är gradvisa och efter en stund blir man som lyssnare omfamnad och inkluderad i »Silver Season«. Speciellt om man tar Israels råd att spela plattan på hög volym eller använder ett par bra hörlurar.

Genom hela plattan finns en påtagligt varm bandkänsla som så klart kommer sig av att det är fem extremt samspelta musiker i studion, som dessutom har en gemensam musikalisk vision. Och all heder åt inspelningsteknikern Ted Young (Kurt Vile, Sonic Youth) som lyckats fånga magin och fått ner den på de analoga rullbanden.

På något sätt är det helt logiskt att Nash hittat balans och harmoni både i livet och musiken på sin ranch i Texas. Han växte upp i Ozark-bergen i en omgivning inte helt olik Texas Hill Country. Hans pappa var präst och mamma konstnär och båda var barn av 60-talet. Pappa gav honom Sgt. Pepper's när han var tio, och mamma gav honom en elektrisk gitarr när han var elva och Nash skrev låtar när han var tolv. Religionen har han lämnat bakom sig, andligheten hittar han på annat håll — i naturen, familjen, låtarna och en och annan tripp in i dimensioner vi normalt inte har tillgång till. Eller som Nash själv säger på »Silver Season«: »I don't live like the others/I see twice as many colours.«