Låt oss börja med att konstatera det uppenbara: Frankie Lee har gjort ett spektakulärt debutalbum. För alla som lyssnar med öppna öron på »American Dreamer« lär det stå klart. Och saken blir inte sämre av att Lee har en historia som hämtad ur en film eller en roman.

Frankie Lee föddes vid Mississippi-flodens stränder men familjen flyttade snart till Minneapolis. När han var tolv dog hans pappa i en motorcykelolycka. Frankie började röra sig på stadens musikscen och uppträdde som 14-åring med lokala hjältar som Slim Dunlap (The Replacements) och Curtiss A. Han ärvde pappas skivsamling och gitarr och säger själv att han »lärde sig spela av ett spöke«. Han berättar vidare: “I was raised on stage. These guys would bring me into the clubs, sit me behind the soundboard and give me all the coca cola I could drink until they'd call me up for a song or two at the end of the night”.

När han var 20 hoppade Lee av skolan, använde sitt fotbolls-stipendie till att köpa en Volvo och gav sig ut på vägarna. Första stopp var Nashville, där han träffade Merle Haggard samma dag han kom till stan. Därefter flyttade Lee till Austin, TX där han jobbade med snickeri i sex år för Townes Van Zandts son JT. De två kom att bli goda vänner och Lee spelade sin första show på under en kväll som JT var värd för. “Austin was a Mecca for me. The scene at the time was bursting wide open with everything from Western swing cover bands to Roky Erikson’s psychedelic garage rock. I was out almost every night for 6 years. There was never an excuse to stay in.”

Strax efter Lee fyllt 22, fick han diagnosen narkolepsi och fick amfetamin på recept. Ganska snart utvecklade han ett drogberoende som han sedan fick kämpa för att komma ur. “I ran out of pills for the last time, went to bed for a week, and I haven’t really woken up since”, säger han med ett skratt.

Han återvände till sin nomadiska livsstil och bodde på olika vänners soffor under ett år i Los Angeles. Så småningom förbarmade sig vännen och inspelningsteknikern Patrick McCarthy (U2, REM, Madonna) över honom och erbjöd ett rum. Något som kom att betyda ofantligt mycket för Lees låtskrivande. McCarthy lärde honom att ta till vara på och processa alla idéer som snurrade runt i huvudet.

2010 flyttade Lee tillbaka till Minnesota och sin familj. På vägen från Kalifornien skrev han låtarna som senare släpptes på EP:n ‘Middle West’. De senaste tre åren har Lee jobbat på en grisfarm i Minnesota och skrivit låtarna på debutalbumet »American Dreamer«. Och samtidigt fick han lära om från gitarr till piano eftersom han krossade tre fingrar på vänsterhanden i en olycka på farmen.

Hemkomsten till Minnesota kom att färga många av låtarna. Lee berättar: “I’d been gone 10 years. I decided when I got back home, to really go back home, back to the land and the people who shaped me. The people I come from are North Dakota wheat farmers. Hardworking, soft-spoken, Scandinavians who moved to the middle of nowhere with nothing, and of that place made everything they needed. There’s a movement now to get back to that way of living, and if we’re gonna last a while then I think that’s the only way we’re gonna make it.”