När Blackie & the Rodeo Kings samlades 2006 i legendariska Bearsville Studio för att spela in sitt fjärde album »Let's Frolic« var tanken att spela in en enkel CD, tolv låtar typ

6-spårs 10" EP med grön vinyl.

Kanada tycks producera oändligt mycket bra musik just nu och nya »Let’s Frolic« från »supergruppen« Blackie & The Rodeo Kings (BARK) är smått sensationell

Lena Måndotter följer upp sitt magnifika album »Songs Of Leonard Cohen« med ytterligare en samling starka sånger. Dock utan Cohens medverkan denna gång

Jenny Reynolds debuterade 1998. »Any Kind of Angel« är hennes fjärde album. Hon är ursprungligen från New England men har numera Austin som bas

New Orleans pianolegend Dr John har sagt om staden att: In New Orleans you can´t separate nothing from nothing. Everything mingles each into the other until nothing is purely itself but becomes part of one funky gumbo

Leyla McCalla har ett dovt, kort och torrt anslag när hon spelar, oavsett om hon plockar upp cellon, banjon eller gitarren. Hennes sång går i samma tonläge, återhållsamt, dovt och torrt

Ett äkta par i musikens tjänst i ett par decennier. Så till den grad att de i långa perioder varit ifrån varandra, upptagna med olika projekt på varsitt håll. Campbell har spelat med alla de senaste tjugo åren

För två år sedan kom den första upplagan av samlingsplattan »Good For You: The Best of Annika Fehling«. Nu får den lämna plats för den andra upplagan som fokuserar helt engelskspråkigt material med tanke på det spirande internationella intresset för Annikas musik

Ibland ramlar man över ett nytt CD-allbum som omedelbart blir en favorit och en kandidat till »Bäst just nu« eller »Årets duettplatta«. Nu har det kommit en sådan platta

Kjell Gustavsson är en av Sveriges bästa trummisar. Han är också en musikant...ut i fingerspetsarna, höll jag på att skriva. Men det vore en grov underdrift. Kjell Gustavsson är en musikant till kropp och själ. Han lever och andas musik oavsett vem eller vilka han spelar med

Regissøren Craig Brewer har nå laget sin andre spillefilm med handling fra musikkmiljøer i hans hjemby Memphis og det dype sør. Etter den kritikerroste rapper-filmen Hustle & Flow fra 2004 følger han i år opp med bluesfilmen og psykodramaet Black Snake Moan der Samuel L

David Olney sitter omgiven av rök och dödskallar på det tjusiga och starkt stiliserade svartvita omslaget till hans senaste skiva. Spader ess - dödens kort - kommer flygande från hans hand. Spelar-temat och memento mori-symboliken passar det musikaliska innehållet bra

I don’t know who loves me I only know who don’t I don’t know who will I sure as hell know who won’t I can’t see the rainbow I only see the rain It’s hard to see the beauty Around so much pain I can’t see the heavens I can only see the sky I’m a half empty kinda guy Michael McDermott träffar obekvämt rätt i låten »Half empty kinda guy«

Det är nästan så jag funderar på att bli religiös när jag hör Buddy Millers nya skiva. Lättast att jämföra med är Dylans »Slow Train Coming«. Och ändå är det helt fel