Första upplagan av Harper´s Weekly kom 1857. Andra upplagan av Harper´s Weekly kommer nu. Den första var en politisk tidning som inte minst skrev om det amerikanska inbördeskriget. Den andra är ett svenskt band som gör sin skivdebut. Och det med den äran.

Även om första spåret heter »Take Me Back« så är musiken knappast ett återtåg till mitten av 1800-talet. Snarare tvärt om. Den är modern, frisk och en väg in i framtiden. En musik som skulle kunna sammanfattas under rubriken americana. Men det är mer blues och country än old timey, även om sättningen med banjo, gitarr och ståbas skulle kunna indikera det. Så kommer trummor, pedal steel, piano och elgitarr till och det skulle mer likna country. Tillsammans blir det till slut ändå mer än så, en känsla av blues och gospel smyger sig in. Lite folksångsdragning gör inte det hela sämre. Sammantaget ett sammansatt och intressant album med fina sånger skapade av Gustav Johansson.

Gustav Johansson sjunger dessutom med en personlig sångröst, som har en förmåga att smygande förändras under sången gång. Det som sticker ut, som gör Harper´s Weekly till ett band utöver det vanliga, är Tobias Sundströms gitarr. Genomgående lägger han känslosamt intensiva solon som skapar både en musikalisk förhöjning och fördjupning. Stämningshöjande och intensitetsgrävande i samma andetag.

Detta hade inte låtit sig ske om det inte funnits en trygg musikalisk famn att arbete inom. Lätt att förbise Torbjörn Erlands alltid närvarande banjo och Roger Gustafssons pedal steel, som både är stämningshöjare och vandringskamrater. Lika väl som Per Westlin på ståbas och Joel Kant på trummor.

Det hela startar också med Torbjörns banjo i den inledande lite snabbare »Take Me Back« som övergår i den lite långsammare folksångslika »Rosie«. Det är i den gospelkänsla som »Go With Me« förmedlar som Torbjörns elgitarr dyker upp på riktigt för första gången och på den vägen är det sedan. Det fortsätter i »Oh My« där hans slidegitarrspel sker i följsam harmoni med Rogers pedal steel och inte minst i den avslutande långsamma balladen »I Was Lost« som Tobias gör ensam tillsammans med Gustav. Avskalad är också »Lost And Free« som enbart har gitarr, piano och bas i kompet.

Några års samspel har skapat en mognad och en samhörighet som här får en väl sammansatt och uttrycksfull form. Harper´s Weekly lyser av självkänsla och en förmåga att ge uttryck för den. Det är inte alltid man lyckas med det till sin debut, men Harper´s Weekly gör det.