Min debut skedde under en fest hos en kompis i ett hus på Hallandsåsens sluttning. 1975 bör det ha varit. Mellanöl och billigt rödvin hade flödat, men nu var allt slut. Några gäster hade tagit sig hem, resten hade somnat varhelst de kunde hitta plats. Ute började det ljusna och en lätt dimma steg från ängen utanför huset. Själv kunde jag inte sova och var tvungen att nyktra till ytterligare några timmar innan jag kunde köra hem.

Det var då jag hittade Van Morrisons dubbel-LP »It’s Too Late To Stop Now«, satte på den på diskret volym till att börja med. Efter cirka 30 sekunder skruvade jag upp lite grann och ytterligare någon minut senare gav jag fullständigt fan i att folk sov lite varstans. Upp med volymen in i musiken.

Ända sedan den morgonen har Van Morrison varit en av husgudarna och »It’s Too Late To Stop Now« en favorit som jag aldrig tröttnat på.

Dubbel-LPn innehöll 18 spår, utvalda från åtta konserter inspelade 23 maj, 29 juni, 23 och 24 juli i Kalifornien och London. Nu har arkiven städats och »It’s Too Late to Stop Now … Volumes II, III, IV and DVD« sett dagens ljus. Den nya volymen samlar inspelningar som inte inkluderades på originalplattan från 1974 på tre CD, Till detta har n DVD adderats med showen den 23 juli i London – material som visades av BBC på sjuttiotalet.

Det är inte alltid arkivrensningar som resulterar i bonusmaterial på nyutgåvor är av godo. Jag har till exempel att antal The Band-album där bonusmaterialet bara stör annars perfekta album. Det urvalet som gjordes till första release var helt korrekt och motiverat.

Å andra sidan har vi Dylan som många gånger valt att ställa låtar som vilken annan artist som helst dödat för att få skriva/spela in.

Och då är frågan vilken kategori hamnar »It’s Too Late to Stop Now … Volumes II, III, IV and DVD« i?

Svaret är helt enkelt att jag inte vill vara utan ett enda av spåren på nyutgåvan. Inte för att urvalet på originalplattan på något sätt kan klandras, men det överblivna materialet är minst lika bra. Och ger en bredare bild av hur Van Morrison och hans Caledonia Soul Orchestra lät under de åtta konserterna.

Caledonia Soul Orchestra, ja…herre gud vilket band! Jack Schroers sax, Jeff Labes piano och, kanske framför allt, John Platanias gitarrspel. Mycket bättre än så blir det inte.

Van Morrison tillhör som sagt en av husgudarna. I hans omfattande produktion vimlar det av höjdpunkter (och även några mindre lyckade plattor, om jag ska vara ärlig). Jag har även sett Van The Man live åtskilliga gånger och oftast har han varit helt magnifik. Men aldrig har han varit bättre än han är på »It’s Too Late To Stop Now«. Och aldrig har han haft ett bättre band är Caledonia Soul Orchestra.

»It’s Too Late to Stop Now … Volumes II, III, IV and DVD« är ett helt omistligt komplement till originalalbumet. Det jäkliga är bara att jag nu måste iväg och köpa den remastrade nyutgåvan av originalet också. För vilken gång i ordningen vet jag inte.