Det här är altcountrybandet I See Hawks In L.A. i förklädnad. Den som förväntar sig att få igenkännbar musik blir besviken. Det här är rock av helt annan kaliber.

Drivande bakom Stoney Spring är bandets trumslagare Anthony Lacques, som också förmedlar någon form av dystopisk anarki i de sångtexter han har snickrat ihop till debutplattan »Right On Heliotrope«. Fotot på 500 N Heliotrope Drive, som skymtar på konvolutets baksida, är taget i korsningen av Rosewood Ave i västra Los Angeles. Hela plattan fungerar som en karta av Los Angeles, en både geografisk, social och kulturell karta över en stad som står inför stora utmaningar i en värld där vi går desperata tider till mötes.

Anthony Lacques är utrustad med en stark världsradar där cynism och ledsamhet kombineras med humoristiska utmaningar. Precis vad som behövs för att beskriva mordet på vår nuvarande civilisation. Han är besatt av kartor, Los Angeles geografi, rockmusikhistoria, institutionell idioti, växtriket och dataindustrins nedbrytande funktion.

Det hela inleds med »New Blood« som innehåller Anthonys meddelande att det är dags att analysera hans uppkastningar. I den påföljande »Jobs« är det Steve Jobs som inte ska anklagas för det han har gjort med våra sinnen och kroppar. Vi får ge oss själva skulden för att vi har gjort detta till en livsstil. Jobs hänger också upp och ner försedd med djävulens röda ögon i konstverket »Class of ´75« av Jennifer Cline som pryder omslagets framsida.

Förutom piano, trummande, gitarr och bas från Anthony har han också med sig bandkompisarna Paul Lacques på gitarr och lap steel, Rob Waller med sin mjuka baritonsång och dessutom på bas Jimi Hawes med ett förflutet i Sly and the Family Stone.

Anthony Lacques musik byggs på lika delar västkustpsykedelia, Neil Youngs 70-tal, Captain Beefheart, ett stänk David Bowie och, självklart, lite I See Hawks In L.A. »Class of ´74« och »That´s Not An Ice Cream Truck, That´s God« är instrumentallåtar med en känsla av jazzig lounge, »Stick Shift« är en negativ framtidsvision av Los Angeles med Anthony på sång, »Class of´75« en tragisk kärlekshistoria likaväl som en narkotikahistoria och »I Got A Map« om föränderliga geografiska och själsliga kartor.

Stoney Spring skiljer sig från I See Hawks In L.A.s mer ökenlika altcrounty genom en mer altrockig urban utformning. En strukturerad rörlighet ger ett annorlunda sound även om Pauls välkända röst skapar ett skenbart lugn. Anthony visar att han är mer än bra trummis med ett genomgående fint pianospel. Det här är musik från den amerikanska västkusten som skalar lager av lager från historiens samla nedfall av musik och historia. Ihopsamlat till en kritisk och bitvis ostrukturerad helhet i musik och text. Bitvis aggressiv och bitvis tillbakalutad, men aldrig otydlig.