Då och då utbrister jag/du i »den bästa svenska americana vi hört«. Åtminstone känns det så, där i stundens beröring. Ett tonfall, en versrad, ett gitarrsolo - aha just så här ska det vara. Dock; det är med främmande tonfall

Buddy Miller tog sin gitarr och stack till sjöss. Inte bara en gång, utan många gånger. Inte var han ensam heller. Många musikervänner hängde på. 2012 bestämde sig Buddy för att spela in det som utspelade sig på båten. Först la han beslag på båtens bibliotek för en inspelningsstudio

I oktober 2017 gjorde Jason Isbell sex bejublade kvällar på The Ryman Auditorium i Nashville. Facit blev femtiotre unika låtar ur karriärens nu tämligen digra katalog (medräknat en och annan tolkning av såväl John Prine som den då nyligen framlidne Tom Petty)

Ur kaptenens loggbok, datum: okänt, plats: andra våningen Jag har inte hört någonting – någonmammaknullandesting – under det senaste halvåret som har lyckats väcka den björn som sover som är mitt intresse som ska föreställa mitt yrkesval. »De gamla kanalerna sänder bara brus«

Jag har tidigare inte skrivit en enda rad om Richard Thompsons gitarrspel

När det döda talar blir det svårt. Ännu svårare är det att tala om de döda. Alf Robertson gick bort julafton 2008. Eftermälet, minnesorden, talen, många är de och de är ordrika och allt hade varit bra om de sagts innan julafton 2008

»I hope you find loneliness with him« är kanske inte den mest storsinta rad man kan yttra när hon går sin väg, men jag får erkänna att den hade suttit fint vid något tillfälle i livet. Dex Romweber sjunger den i titelspåret här och det är på något sätt väldigt vackert

Jude Johnstones femte skiva kan ses som den logiska fortsättningen på Emmylou Harris mycket fina »All I Intended To Be« från 2008. Logisk därför att Johnstones »Hold on« fanns med på den skivan och därför att Emmylou sjunger på öppningsspåret här

Inspirerade av såväl avig popmusik som samhällelig problematik gör Ismael låtar som förvisso inte tar den rakaste vägen hem men som stannar kvar när de väl kommit innanför dörren

För att använda ett i akademiska kretsar formellt uttryckssätt, först ett tillkännagivande. Den här CD:n har tidigare funnits i en version för den svenska marknaden. Den här versionen är helt engelskspråkig, dessutom kryddad med två nya spår plus en remix av titelspåret

Det är nästan så jag funderar på att bli religiös när jag hör Buddy Millers nya skiva. Lättast att jämföra med är Dylans »Slow Train Coming«. Och ändå är det helt fel

Tyska Trikont har givit oss fantastiska southerns soul-samlingar genom åren i form av »Down & Out«, »Cheatin´ Soul«, »Hotel Lovers« och »Dirty Laundry«. Här är det inte musikstilen som är basen för samlingen utan bloddrypande ond och bråd död

Ledaren Colin Meloy har alltid beskrivt bandet som den naturlig länken mellan Fairport Convention och Black Sabbath.... det stämmer igen! Stor musik är det - storslagen pop med folkliga inslag och feta riff! Det hela låter sensationellt bra

George Jackson är en av de främsta soulkompositörerna i historien. Så är det. Ingen tvekan. Otaliga är de sånger han har skrivit åt andra som gång på gång på gång har klättrat upp på försäljningslistorna

Daniel Romano är såklart en bakåtsträvare och nostalgiker av stora mått. Han försöker inte ens göra en nutida version av sin favoritmusik. Nej, han väljer att att göra klassisk country på klassiskt sätt