Kombinationen av country, folk och en dos cajun och bluegrass samt influenser från stora Texasikoner som Townes van Zandt och Guy Clark präglar Turnpike Troubadours “Goodbye Normal Street”.

Deras bandnamn beskriver musiken på ett genialt sätt. De skakiga avgiftsbelagda vägar som leder till Oklahomas småstäder i kombination med deras starka förhållande till deras musikaliska förebilder. Ett band som definitivt formats av sin miljö.

Albumet börjar med två raka countrylåtar där »Gin, Smoke & Lies« påminner mig om Steve Earle när han är som allra bäst. Men precis när man börjar tycka att det blir lite för mycket »fiol- och banjorally« övergår albumet till melodier med bredare musikbas och med texter om vardagliga situationer som får mig att tänka på Robert Earl Keens sätt att berätta.

Det luktar dancehalls och honky-tonk vilket säkert har en betydelsefull inverkan på bandets musikaliska stil. Albumet berättar om de små städerna där de vuxit upp och om längtan, humor, tragik och livet på landsbygden i dagens Amerika.

Man kan säkert rada upp fler referenser tillbaka i den amerikanska musikhistorien men med detta tredje album står gruppen stabilt på egna ben och Evan Felkner är en låtskrivare och sångare som skriver om vardagliga saker på ett både poetiskt och alldagligt sätt. Han gör stor underhållning av det och i »Call A Spade A Spade« sjunger han en extraordinär duett med Jamie Wilson från The Trishas.

Albumet har också ett underbart omslag med ett foto av Evans mamma och farfar. Fotograferat av hans faster en söndag eftermiddag i mitten av 70-talet. En bild som verkligen bekräftar albumets titel och musikens innehåll.

Det här är ett album som håller ihop och där man hela tiden hittar nya favoriter och är absolut en av de bästa albumen från 2012 (albumet släpptes i somras i USA). Men jag tror att de har sin bästa musik framför sig. Ännu starkare låtskrivande och en ännu mer definierad egen stil känns som ett naturligt nästa steg.

Turnpike Troubadours gör sin första Skandinavien-turné i april. Missa inte.