När Paul Simon gav ut albumet »Graceland« 1986 väckte den vitt skilda reaktioner. Några sånger med sydafrikanska artister spelades in i Johannesburg. Paul Simon beskylldes både för att bryta bojkotten mot regimen och för att exploatera sina färgade medmusiker. Jag hörde också skivan kallas »yuppie-musik«; jag tror att det speglade en idé om musiken som globaliserad utslätning eller något sådant.

Vad gällde den allvarligare kritiken, den politiska, insåg dock Paul Simons kritiker snart hur fel den slog. Skivan var snarare en politisk solidaritetshandling, än ett uttryck för en neokolonial attityd och exploatering.

Och nu har det gått närmare tjugosex år sedan »Graceland« gavs ut, och som en försenad tjugofemårspresent kommer en slösande rik box, som förutom originalskivan innehåller en cd med alkternativtagningar och två dvd:er, den ena med konserten »Graceland: The African Concert« med bland andra sånggruppen Ladysmith Black Mambazo, som var med på skivan, och Miriam Makeba och Hugh Masekela, och den andra med dokumentären »Under African Skies« och några videor.

Det afrikanska spåret är en sida av musiken på »Graceland«. Men skivan rymmer också den cajuninspirerade »That Was Your Mother«, en skimrande duett med Linda Ronstadt och ett spår med Paul Simon och Los Lobos. Jag tycker dock fortfarande att Louie Perez hård-smattrande trummor ger ett alltför onyanserat och mekaniskt intryck.

Men eklekticismen gör inte musiken splittrad. I »The Boy in the Bubble« som inleder skivan skapar Paul Simon en läckert integrerad svängfest. Vi hör Forere Motloheloas accordeon i några sekunder innan fyra slag på bastrumman ger en salutliknande känsla. Texten manar fram bilder från Soweto-upproret, samtidigt som melodin blir allt mer uppsluppen.

Det skapar en laddad kontrast mellan lyriken och musiken, där den senare hoppfullt förenar de sydafrikanska intrycken med rytmiska dofter från Louisiana.

Även titelspåret bygger på en vacker integration av skilda intryck, när de afrikanska musikernas studsande rytmer fint bryts mot en insmickrande melodi i Everly Brothers anda. De båda bröderna Everly medverkar för övrigt i sången. Och åtminstone jag faller direkt för en sång som inleds med versparet »The Mississippi Delta was shining / Like a National guitar«. Den romantiken är lika tidlös, som situationsoberoende.

Så här skulle jag kunna gå genom varje spår på skivan. De bildar alla skimrande små mästerstycken, på en gång slutna i en egen fulländning och öppna mot en värld av intryck och möjligheter: musikaliska, mänskliga och politiska.

»Graceland« är en skiva jag lyssnat på i perioder. Det har kunnat gå år mellan dem, men jag har alltid återvänt. Och jag blir aldrig besviken. Även om återlyssnandet inte avtäcker så många nya nyanser, för det är musiken alltför tydlig, håller skivan i det igenkännbara. Musiken präglas av sådan klass och integritet att den aldrig går att komma ifrån. I det avseendet blir jag som lyssnare aldrig färdig med »Graceland«.

Jubileumsutgåvan finns i flera utföranden. Förutom de luxe-utgåvan finns en enkel-cd med lyxutgåvans båda cd:n i ett och en mellanprisutgåva där den cd:n kombinerats med dvd:n »Under African Skies«. Även en vinylutgåva ingår i firandet.