Siden 1994 har amerikanske VP Records, der er pladebranchens største distributør af reggaeudgivelser på verdensplan, stået bag opsamlingsalbummet

John Moreland sjunger om ensamhet, trasiga relationer, drogberoende och känslan av att vara totalt värdelös. Han rotar omkring i känslor som gör ont. Eller som det beskrivs på hans hemsida. Han pillar på gamla sår tills de börjar blöda igen. Man kan bli deprimerad för mindre

Kacey Musgraves föddes 1988 i Mineola, Texas. Hon gjorde två skivor i de tidiga tonåren och ytterligare en när hon var nitton. Och nu, vid mogen ålder, debuterar hon på ett större bolag med skivan »Same Trailer Different Park«. En sak förbryllar mig dock. Skivan gavs ut i mars i USA

Annika Fehling, oförtröttlig ute på vägarna under de senaste åren, är tillbaka med en ny platta som vi väntat på sedan hennes gedigna »Fireflies« kom för tre år sedan. Då samarbetade hon med producenten och musikern Will Kimbrough, och han finns med på ett hörn nu också

Han är sonen till en baptistpastor som fått kritikerna att tro på den goda alt-countrysådden. Timmarna innan konserten på Debaser i Stockholm träffade Magnus Östnäs Israel Nash Gripka och pratade Pink Floyd och rullbandspelare.

Sångaren och låtskrivaren i Roger & The Rockets heter Roger Häggström. Jag känner inte Roger Häggström men genom att lyssna på nya plattan »Dirty Stuff« tror jag mig få en ganska god bild av honom. Eller i alla fall hans skivsamling. Som sannolikt är stor och gedigen

När Richard Lindgren för några år sedan blev inbjuden att turnera i Italien var det början på en romans. En romans som ledde till ett par fina låtar, till exempel magnifika »Sundown On A Lemon Tree«, men som man trodde skulle rinna ut i sanden som distansromanser lätt gör

»I hope you find loneliness with him« är kanske inte den mest storsinta rad man kan yttra när hon går sin väg, men jag får erkänna att den hade suttit fint vid något tillfälle i livet. Dex Romweber sjunger den i titelspåret här och det är på något sätt väldigt vackert

Och plötsligt öppnar himlen sig. Ned faller stora vattendroppar. Större än vanligt, större än någonsin. Som äckliga insekter dras de till kroppen. Landar och ger avtryck. Vätan är så påtaglig att kläderna klistrar sig mot kroppen. Skorna klampar ständig i nästa vattenpöl

Man tänker “ytterligare en singer/songwriter” från väst och tror sig direkt ha ringat in hur det kommer att låta och kännas. Fel utgångspunkt, givetvis, men det är lätt att hamna där i den strida ström av musik som man träffas av varje dag

Skivbolaget Kopasetic ger ut obscent mycket bra musik

Amy LaVere turnerade på de här breddgraderna för några år sedan. Då gav också ett Rootsy närstående bolag ut hennes andra cd »Anchors & Anvils« i en licensutgåva. Jag hörde konserten i Malmö, och den var lysande

Cosmos-wrangling Americana upstart Israel Nash returns from Texas Hill Country with his Silver Season, a deeply gorgeous and wholly immersive nine-song set that plays less like an album, and more like a cross section of time and space

Leyla McCalla har ett dovt, kort och torrt anslag när hon spelar, oavsett om hon plockar upp cellon, banjon eller gitarren. Hennes sång går i samma tonläge, återhållsamt, dovt och torrt

(Merge/Playground) Med stadig stämma och påtaglig humanism jobbar H.C. McEntire nära mylla och minne. På årets finaste album gör hon människovärde och ekologi till oskiljaktiga delar av samma enhet