Karen Jonas visade redan på sin första skiva »Oklahoma Lottery« sin förmåga att fånga en historia och ett öde i ett par korta verser. I en sång som »Suicide Sal« visade hon också att hon kan få miljön att leva sitt eget liv i berättelsen

Kacey Musgraves föddes 1988 i Mineola, Texas. Hon gjorde två skivor i de tidiga tonåren och ytterligare en när hon var nitton. Och nu, vid mogen ålder, debuterar hon på ett större bolag med skivan »Same Trailer Different Park«. En sak förbryllar mig dock. Skivan gavs ut i mars i USA

Sepiafärgad americana med tydliga rötter, gediget gitarrspel och starka låtar som ibland lyfter till klassikernivå; Andrew Combs har varit med ett tag. 2010 kom Ep:n »Tennesse time« och 2012 släpptes »Worried man« med höjdpunkter som »Too Stoned to Cry«

The title alone--The Smooth Sounds of Josh Rouse--might suggest, wrongly, that singer-songwriter Josh Rouse is just another slacker musician with an ironic, mocking sense of humor

Annika Fehling, oförtröttlig ute på vägarna under de senaste åren, är tillbaka med en ny platta som vi väntat på sedan hennes gedigna »Fireflies« kom för tre år sedan. Då samarbetade hon med producenten och musikern Will Kimbrough, och han finns med på ett hörn nu också

Sångaren och låtskrivaren i Roger & The Rockets heter Roger Häggström. Jag känner inte Roger Häggström men genom att lyssna på nya plattan »Dirty Stuff« tror jag mig få en ganska god bild av honom. Eller i alla fall hans skivsamling. Som sannolikt är stor och gedigen

»Decider« är Brian Whelans första cd i eget namn. De senaste två åren har han varit fast medlem i Dwight Yoakams band, och före det spelat i flera mindre band (bland andra Brokedown/The Broken West och Wheelhouse) från Los Angeles. Det är således en ganska rutinerad debutant

Craig Finns första tripp utanför The Hold Steadys trygga rockramar var ett lovvärt försök att styra moderbandets litterära berättande mot ett mer sparsmakat formspråk. På uppföljaren skärper Finn sina ansatser och föder en betydligt mer fokuserad albumhelhet

Annie Keating rör sig mellan folk och country med sitt självmedvetna utspel och starka låtar. Hennes lyrik tolkar genomgående de mörkare sidorna av vad det innebär att vara människa i en precis, men också diskret understrykande metaforik

Och plötsligt öppnar himlen sig. Ned faller stora vattendroppar. Större än vanligt, större än någonsin. Som äckliga insekter dras de till kroppen. Landar och ger avtryck. Vätan är så påtaglig att kläderna klistrar sig mot kroppen. Skorna klampar ständig i nästa vattenpöl

Han är sonen till en baptistpastor som fått kritikerna att tro på den goda alt-countrysådden. Timmarna innan konserten på Debaser i Stockholm träffade Magnus Östnäs Israel Nash Gripka och pratade Pink Floyd och rullbandspelare.

»I hope you find loneliness with him« är kanske inte den mest storsinta rad man kan yttra när hon går sin väg, men jag får erkänna att den hade suttit fint vid något tillfälle i livet. Dex Romweber sjunger den i titelspåret här och det är på något sätt väldigt vackert

Man tänker “ytterligare en singer/songwriter” från väst och tror sig direkt ha ringat in hur det kommer att låta och kännas. Fel utgångspunkt, givetvis, men det är lätt att hamna där i den strida ström av musik som man träffas av varje dag

Our Man In The Field släpper sitt debutalbum »The Company Of Strangers« den 25 september 2020 på Rocksnob-etiketten

Folksångerskan Malin Foxdal gjorde fin folkrock med gruppen Electric Folk för ett tiotal år sedan. Hon har sjungit akustisk blues med Clas Yngström, och hon gjorde en mycket bra skiva med a cappella-gruppen Irmelin häromåret