Dolly Varden bildades redan 1994 av de äkta paret Steve Dawson (sång, gitarr och orgel) och Diane Christiansen (sång och orgel). »For A While« är deras sjätte album och det spinner vidare på den inslagna vägen de cementerade med debuten »Mouthful of Lies« från -95

Vemodigt med en stark, självlysande passion. Ett mörker där solen är på väg att tränga igenom. En svärta som inte tynger utan känns märkligt varm och tröstande. Storslaget och jordnära. Oändligt vackert med skit under naglarna. Tradition och nutid. Lowbird Highbird

Det sies om irsk musikks uomtvistelige suksess verden rundt, at den skyldes at irene var smarte nok til først å eksportere et publikum. Det er i vertfall et faktum at det befinner seg et stort antall mennesker i USA med irske røtter. Røtter så sterke at USA hvert år farges grønn av St

»November Moving In« startar med ett mäktigt »Intro«. Ett uppvaknade med många stämmor och bombastiga trummor, i stil med tidiga Local Natives. Med en sådan start finns det ingen återvändo, ingen väg att gå än att hänga med på det fortsatta äventyret

Andi Almqvists förra platta »Red Room Stories« var inte alls oäven, tvärtom. Men det är i och med nya »Glimmer« som han verkligen blommar ut och befolkar sina svarta historier med karaktärer som till lika delar är obehagligt påträngande som avgjort fiktiva

Kacy & Claytons album »Strange Country« bjuder på en spännande kombination av psykedelisk folk, engelsk folk revival och forn musik från södra Appalacherna. Kacy and Clayton är nästkusiner från trakterna kring Saskatchewan, Kanada

Evan Westerlunds debutalbum »Howlin' at the Moon« är en uppvisning i konsten att göra countrydoftande rock med lika delar finess och muskler. Här finns rockens råa energi och urkraft men också countryns osvikliga känsla för slagkraftiga melodier och enkla men träffsäkra texter

»Gonna hang on a little bit longer, sleep well, work a little harder; put my faith in something I can't see«, sjunger Lilly Hiatt i titelspåret till sitt tredje album, »Trinity Lane«. Några raka, uppriktiga rader från ett album där Hiatt blottar sig totalt

Efter den hyllade debutplattan »November Moving In« (2016) har Lowbird Highbird omlokaliserat sig från Piteå till Stockholm, skrivit låtar, spelat live, jobbat i studio i Los Angeles och färdigställt det efterlängtade andra albumet (släpps i höst)

Alabama-sonen Will Kimbrough presenteras bäst från svensk horisont som gitarrist i Emmylou Harris Red Dirt Boys och som producent av Doug Seegers första skivor »Going Down To The River« och »Walking on the Edge of the world« och inte minst för sin producentinsats på Kiruna-sönerna Willy Clay Bands debutskiva »Rebecca Drive«

»classic country with echoes of Waylon Jennings and George Jones but he never sounds like a clone - Sturgill Simpson is making country music that is second to none right now« - CLASSIC ROCK COUNTRY MAGAZINE När Sturgill Simpson gick in i studion för att spela in sin debutplatta var ambitionerna klara och höga: att göra »the purest, most uncompromising, hard country album anyone has made in 30 years«, När plattan nu är klar är ju den självklara frågan till Mr Simpson: Lyckades du? "Well, I’m not gonna say that I did it” svarar han, “but I don’t think that I could have tried any harder

»The Last Of The Great Blues Harmonica Players«, så skulle man nog kunna säga om den nu 77-årige munspelsgiganten James Cotton. Bomullslen i rösten är han dock inte längre. En strupcancer tog det mesta av talet, och kvar finns bara ett dovt rosslande

Jag missade Evan Westerlunds debutverk »Howlin´ at the Moon« för några år sedan och har ännu inte hört den

Den tidigare radio-dj:en och före detta hockeyproffset sjösätter sin skiva med en hälsning till »Mr Moon, adventure, big dreams and shooting stars«

Med sitt sjätte album besätter Thorbjörn Risager platsen som en av nordens främsta bluesmusiker. Och mer än så. För »Dust & Scratches« har en bredd och ett djup som innesluter fler uttryck och variationer än jag har hört honom framföra tidigare