Tredje plattan från detta Seattlebaserade band och bättre barmusik har jag just nu svårt att tänka mig. Med distat munspel, hårt svängande saxofon och grisigt gitarrspel, det senare i en skola där Link Wray och Bo Diddley alltid kommer att vara oöverträffade, tar Beckie Sue och hennes mannar sin givna plats i traditionen på samma sätt som en gång i tiden Fabulous Thunderbirds och Dr Feelgood.

Attityden är in-your-face, estetiken blues och resultatet rockar bokstavligen fett.

Bandet lånar några låtar - »Neighbor tend to your business« är till exempel rysligt bra - men det mesta här är egenkomponerat. Som låtskrivare är medlemmarna inte riktigt framme än men det spelar ingen större roll; det mesta på plattan är alldeles förträffligt och fyllt med närvaro, energi och big, big love.

Becki Sues röst är den största tillgången. Hon ställer sig effektivt i vägen för alla intellektuella överväganden och jag misstänker att hon inte tänker flytta på sig. Så jag skiter i den vidare analysen och tar fram en pilsner ur kylen i stället. »Big Rockin’ Boogie«, en titel som egentligen säger allt, kräver sådana drycker. Den svettiga lokalen får jag just nu tänka mig.

www.tedeborg.se