1. Matt Pond PA – Emblems (Altitude) I årets elfte timme kommer en makalös liten skiva där sommaren klamrar sig kvar, djupt nedbäddad i Matt Ponds varmt melankoliska värld

Det här handlar om en artist med mycket gott anseende som faktiskt först fick ge ut detta album på egen hand. Nu äntligen har det fått distribution och hittat till våra breddgrader

Det hersker ingen tvil om at nytt, friskt blod er velkomment i bluessjangeren

Thisells andra album rymmer föredömligt framförda sånger, som med små medel finner musikalisk samvaro med samtida artister som Israel Nash och Midlake. Måhända är uttrycket mindre elektriskt än hos kollegorna, men kompassnålen är vänd i samma riktning

Texaneren Rodney Crowell er som veteran å regne. Han gjorde seg først bemerket som låtskrivende gitarist i Emmylou Harris Hot Band i andre halvdel av syttitallet

Det er helt uungåelig at en artist som åpner platekarrieren sin med å selge tyve millioner plater, blir gjenstand for en smule debatt. Spesielt om artisten beveger seg i nærheten av jazz, hovedarenaen for snobbethet innen populærmusikkjournalistikken

Grayson Capps fjärde album har fått titeln »Rott 'N' Roll« efter fansens beskrivning av hans musik. En rå, oborstad sydstatsbastard av blues, southern rock och country som rymmer allt från dt känslosamma och sentimentala till ohämmad pang-på-rödbetan-rock

(samrecenseras med Jesse Dayton »Country Soul Brother«) Det kanske är för tidigt att tala om en New Wave Of Contemporary Country Rock, men det börjar onekligen hända saker i Nashville, Austin och lite varstans i den amerikanska mellanvästern

David Urwitz sjunde album låter som de tidigare. Det är bra

Singeln “The Yellow Fields» är ett första smakprov från Johan Örjanssons fjärde album «Melancholic Melodies for Broken Times”, release den 1 juni 2012

Paal Flaata har under nästan 20 år visat sig vara en sångare av yppersta klass, tidigare med Midnight Choir och nu på egen hand

Efter fyllda åttio har Willie Nelson spelat in några av sina bästa skivor sedan 70-talet. Inte minst har hans samarbete med producenten och låtskrivaren Buddy Cannon burit frukt. De möts också på Nelsons nya skiva »Ride me back home«. Cannons produktion är klockren i sin knapphet

»White Smoke & Pines« spelades in på två veckor på Israel Nashs ranch i Hill County utanför Austin, Texas, och är en kompromisslös tolkning av Ellens sånger och artisteri

Jay Farrar har tidligere i år sluppet plata som fortsatt ligger i teten til å stikke av med tittelen «Årets beste Album», med sitt band, Son Volt

Det var längesedan jag hörde ett så helt igenom övertygande svenskt bluesalbum som »Coming Home« med Jenny Bohman, som tidigare bland annat varit ledare för gruppen Little Jenny and the Bluebeans. Skivan spelades in redan förra året med Thomas Almqvist som producent

Jag kan knappt tro att jag skriver det här, men Robert Plant är förbannat underskattad som soloartist