Bäst just nu enligt Bengt O Tedeborg

2014-02-28

Bruce Springsteen: Highway to hell (Live i Perth, 140208)
Hat Check Girl: Goodbye Butterfield
Slow Fox: Oh My
Gurf Morlix: Fishin' In The Muddy
Rosanne Cash: The River & The Thread
Swampcandy: Midnight Creep/Noonday Stomp
Ry Cooder: Get Rhythm



131124

Peter Gallway: Hello Stranger
En tillbakablick på Gallways formativa år i NYC med titlar som »Rolling Stones, 1964« och »Give me John Ford«. Lätt jazzig folkmusik med Gallways säregna röst i centrum.

Ismael: Atlas
Med ovanlig förmåga att förena minnesvärda melodier med texter som vågar vara både djupt personliga och politiska, visar »Atlas« att Ismaels utvecklats en hel del sedan debutskivan. Musikaliskt drabbar bandet med konsekvens och kraft och med kollektivet som epicentrum, vilket inte minst det formidabla öppningsspåret »Fjärrvärme« är ett bra exempel på.

Emily Herring: Your Mistake
Western swing och annan djupt rotad americana framförd med ett sväng som sitter som en smäck. Och till synes helt utan ansträngning, bara en sådan sak. Imponerande originalmaterial och Herring har en röst som tar plats på precis rätt sätt.

Annat bra:

Los Lobos: Disconnected In New York City
Willie Nelson: To All The Girls
Nick Lowe: Quality Street
Elton John: The Diving Board
Dave Stewart: Lucky Numbers
Elvis Costello & The Roots: Wise Up Ghost
Mavis Staple: One True Vine
Jess Klein: Behind A Veil

131006

Daniel Romano: Come Cry With Me
Tidlös country med alla de rätta ingredienserna av en kanadensisk snorvalp som inte ens var född när förebilderna gjorde sina klassiska inspelningar. Jag talar om Gram Parsons och Merle Haggard, för att nämna ett par av de tydligaste influenserna. Dessutom fraserar Romano som en Dave Edmunds på allra bästa George Jones-humör. Pastisch? Icke. Kärlek? Kärlek.

Slow Fox: Like The Birds
Klart jag blev nyfiken när det första jag tänkte på när jag såg omslaget var Patsy Cline. Och Slow Fox (Sofia Henricsson) bär den referensen med stil, klass och värdighet. Låtarna är mycket starka och rösten av ett slag man inte kommer undan. Sammantaget låter det som om nämnda Patsy hade landat i London -78 och kallat in Nick Lowe för att hantera spakarna. Mycket bra, alltså.

Danny & The Champions Of The World: Stay True
Rock’n’soul som borde komma från djupaste södern, men som trots sitt oerhört rotmedvetna amerikanska sound och låtskriveri faktiskt hör hemma i England. Öppningen med urstarka »(Never stop building) That old space rocket« får mig att än en gång förstå varför jag älskar jublande rockmusik som inte är rädd att ta hela skiten over the top med risk att falla platt. Walk tall or don’t walk at all, som större-än-livet-profeten Springsteen uttryckte det en gång tiden. Danny och hans Champions håller alla sådana löften.

Richard Lindgren: Driftwood (The 309 Sessions)
Jag har tjatat om Lindgrens förträfflighet tidigare och jag gör det gärna igen. Han är landets angelägnaste artist just nu. Med unik röst hämtar han dessa hotellinspelningar från djupt inne i sig själv och håller upp dem som speglar för lyssnaren. De storslagna episka numren får vi inte här, åtminstone inte när det gäller arrangemangen. I stället är detta en triumf för den nedtonade Lindgren - en man nära mikrofonen, en man att älska.

Chet O’Keefe: Because Of You
Här finns kanske inget öronplåster i klass med förra skivans »Ring the bell«, men nya plattan är ändå starkare och mer homogen än debuten. Rösten kryper under skinnet på ett avslappnat ehuru intensivt vis. De akustiska gitarrerna är snygga rakt igenom, liksom den jordnära och varma produktionen. Ett måste för den som gillar John Prine, Guy Clark och Jerry Jeff Walker. Eller som bara vill ha ett knippe varma låtar att simulera lägereld med i vinter.

Bob Woodruff: The Year We Tried To Kill The Pain
Inte så mycket renodlad country utan snarare som en Springsteen eller Willie Nile på strövtåg i Nashvilles utkanter. Woodruff har en utmärkt röst och vet hur man skriver låtar som låter som om de alltid hade funnits där. Inte som de allra bästa men inte alltför långt ifrån heller. Plattan är till största delen inspelad i Örebro och medverkande svenska musiker ska ha en stor eloge för sina insatser.

Esquela: Are We Rolling?
Det här är inte första gången ett band från New York låter så där oemotståndligt kaxigt att jag bara måste kapitulera. I Esquelas fall handlar det om skevt fräcka gitarrer i ett honkytonkpunkigt landskap med politiska texter någonstans där engagemang möter cynism. Och mitt i riffandet är man inte rädd att slänga in en snygg mandolin, just for good measure. Bandets största tillgång är dock sångerskan, den fabulösa Rebecca Frame. Mycket röst för pengen, så att säga.

Annat bra just nu:

Kristina Stykos: Wyoming Territory
Ellen Sundberg: Black Raven

Och så landade Nick Lowes kommande jul-CD i brevlådan häromdagen. Det får bli en annan historia och detsamma gäller vad Los Lobos har hittat på sedan sist.


130828

En sammanfattning av sommaren.

Bäst:
ZZ Top: The Complete Studio Albums 1970-1990
ZZ Top: La Futura
ZZ Top: Live In Germany 1980

Inte bäst, men rekommenderas:
Sara Petite: Circus Comes To Town
The Resentments: Ghost Ship
Leeroy Stagger: Truth Be Sold
Delbert & Glen: Blind, Crippled & Crazy
Ellen Sundberg: Black Raven
US Rails: Heartbreak Superstar

Kommande pärla:
Slow Fox: Like The Birds

Och så förstås:
Bob Dylan: Blood On The Tracks

130426

George Jones. The Grand Tour, I Am What I Am, A Picture Of Me (Without You). Etc etc.

Wayne Hancock: Ride (http://rootsy.nu/recension.php?id=2170)
Steve Earle & The Dukes (& Duchesses): The Low Highway (http://rootsy.nu/recension.php?id=2166)
David Olney: Predicting The Past
Chip Taylor: Block Out The Sirens Of This Lonely World
Graham Parker & The Rumour: Three Chords Good

130308

Emmylou Harris & Rodney Crowell: Old Yellow Moon
Kent Wennman: Love Is Calling
Nick Cave & The Bad Seeds: Push The Sky Away
Ossler: Stas
Amelia Curran: Spectators

130209

Richard Thompson: Electric
(Recension: http://www.tedeborg.se/Richard%20Thompson%20-%20Electric.html)
Steven Casper & Cowboy Angst: Trouble
Zachary Richard: Le Fou
Carrie Rodriguez: Give Me All You Got
Andi Almqvist: Warsaw Holiday


130123

Jag missade Van Morrison förra året, men Born To Sing: No Plan B måste vara hans bästa sedan Back On Top. Och den plattan kom ju redan förra årtusendet.

Bra nytt med utmärkta sångerskor:
Frida & Coolants - Wild Hearted Diamond.
Matraca Berg - Love's Truck Stop.

Också i heta högen:
Cold Chocolate - This Old Way.
Zachary Richard . Le Fou.
Billy White Jr - Just Another Sad Ol' Song
Bo Walton - Waiting On A Dream
Brooklyn Soul Stew - Abandoned Tracks

121124

Paal Flaata: Wait By The Fire - Songs of Chip Taylor
Kris Kristofferson: Feeling Mortal
Hat Check Girl: Road To Red Point
Mark Knopfler: Privateering

121110.

Wanda Jackson: Unfinished Business
Richard Lindgren: Grace
The Red Dirt Skinners: Home Sweet Home
Dale Boyle: Throwback

Mer här: http://open.spotify.com/user/tedeborg/playlist/0DoWmUCA2WOqE8ACnvz65y

121023.

Nine Below Zero: Live At The Marquee (Special edition)
Roger & The Rockets: Dirty Stuff
Dwight Yoakam: 3 Pears
Aimee Mann: Charmer
Bill Fay: Life Is People

Och så finns där ju några förbannat goda spår på Lundells »Rent förbannat«. Men jag kommer nog aldrig orka lyssna på den från start till mål.

120924.

Markus Berjlund: Sånger för levande och döda
Jimmy Cliff: Rebirth
Shurman: Inspiration
Gurf Morlix: Blaze Foley's 113 Wet Dream
Dave Stewart: The Ringmaster General
The Emperors Of Wyoming

120905.

En fin höstblandning med avigt melodiös americana, riffig och trevligt rock’n’rollig Berry-hårdrock, nedtonad blues från en plats där både Cooder och af Ugglas måste ha varit, countryfierade Dylaninfluenser ur en ryggsäck fylld med fina melodier och någonting completely different:

Tom House: Winding Down The Road
Bonafide: Ultimate Rebel
Tim ”Too Slim” Langford: Broken Halo
Chet O’Keefe: Game Bird
Cat Power: Sun

120807.

Jamie Kent: Navigation
Shooter Jennings: Family Man
Jerry Douglas: Traveler
Waz E James: Noisy Trucks

120705.

Tre svenskar.
Johan Örjansson: Melancholic Medlodies For Broken Times. Sensationella låtar och angelägen röst.
Fredrik Nyström: Leaving Things. Americanapop på lätta vingar.
Fredrik Larson: Ihop. Lite för svenskt emellanåt men jag gillar tonläget och texterna.

En amerikan.
Don Williams: And So It Goes. Tio utmärkta sånger i stilsäkra framföranden. Men nog är väl slätstrukenhet gamle Dons mellannamn?

120606.

Diverse artister: Kin. Songs by Mary Karr & Rodney Crowell.
Al Rose: Sad Go Lucky
Hank Williams II: Long Gone Daddy
Lyle Lovett: Release Me

120510.

Peder af Ugglas: No 4
Marty Stuart: Tear The Woodpile Down
Jenny Bohman: One More Time
Bonnie Raitt: Slipstream
Justin Townes Earle: Nothing's Gonna Change The Way You Feel About Me Now
Dr John: Locked Down
Dr Feelgood: All Through The City (with Wilko 1974-1977)

120425.

Dr Feelgood: All Through The City (with Wilko 1974-1977)
Dr Feelgood: Down By The Jetty (Collectors edition)
Dr Feelgood: Malpractice
Dr Feelgood: Stupidity
Dr Feelgood: A Case Of The Shakes

120405.

My Darling Clementine: How Do You Plead?
Kate Campbell: 1000 Pound Machine (kommande)
Joe Fletcher & The Wrong Reasons: White Lighter
Mark Davis: Eliminate The Toxins
Bruce Springsteen: Land Of Hope And Dreams (cd-spår)

120312.

Tom T. Hall: A Gift From Tom T. Hall
I See Hawks In L.A.: New Kind Of Lonely
Pontus Snibb 3: Loud Feathers
Bruce Springsteen: Wrecking Ball

120201.

Nick Lowe. Livs levande i en stad nära dig, missa honom inte!

120120.

Arlo Guthrie: All Over The World (Rising Son / Rootsy)

Utmärkt samling med en man som i åratal vandrat i de gigantiska skuggornas dal för att då och då nå en bergstopp att blicka ned från. Skuggorna är naturligtvis de som kastades av farsgubben och den där Zimmerman en gång för länge sedan. Det musikaliska släktskapet med en countryberättare som Guy Clark är också tydligt. På »All Over The World« ryms 27 låtar av hög klass - den äldsta från 1969, den yngsta från 2007 - och visst är influenserna påtagliga. Nu kvittar det lika, för Arlo är sig själv och han kan sitt hantverk. Det är verkligen gott så.

Downtown Mystic: Standing Still (AGR Television Records / Border)

En rockrökare enligt ett koncept vi känner från otaliga skivor: energi en masse, några snygga ballader med starka melodier, gritty gitarrspel i något slags twangBerrychuckskola och gott kräm i rösten. Robert Allen skriver låtarna, sjunger dem och hanterar gitarrerna. Han vet vad han gör även om plattan blev några spår för lång. Uppfriskande är den likväl.
Nämnde jag förresten Springsteen och att Tallent och Mighty Max sitter in och får till det rätta drivet på ett av spåren?

Joey+Rory: A Farmhouse Christmas (Sugar Hill & Vanguard)

Här finns inte mycket till sorgöst bjällerklang och heller inga jubelskrin om att tomten är på väg till stan. Bara tolv utmärkta sånger - inte sällan med en tilltalande svärta men också med en välgörande portion humor - framförda med utsökt känsla för country- och bluegrassmusik och med fantastiska röster (gäller åtminstone Joey). De originalkompositioner som finns står stolta bredvid de inlånade sångerna. Merle Haggards gästspel på egna »If we make it through December« är den självklara höjdpunkten. En julplatta som väl varar till påska.

Whitehorse (Six Shooter Records)

Melissa McClelland har gjort några hörvärda ehuru knappast sensationella plattor de senaste åren. Om maken Luke Doucet vet jag i stort sett ingenting. När de nu slår sina musikaliska påsar ihop uppstår någonting som man för deras egen skull hoppas är signifikativt för deras samlevnad även i övrigt, då den resa de bjuder in till här är stark, modig, gnisslande och vacker. Det låter indiefolk, kanske. Eller friktionsamericana. Melodierna är i vart fall utsökta, sånginsatserna utmärkta. Och versionen av »I’m on fire« är en av de bästa Springsteencovers jag hört. Denna (korta) debutplatta överglänser McClellands tidigare album och är åtminstone bitvis rent briljant.

www.tedeborg.se