Att lyssna på ismael är som att företa en resa i tiden. Ingenting konstigt med det; god musik har alltid ett förflutet. Men det är inte en resa tillbaka till rockens rötter så som de oftast beskrivs, till Elvis, Hank, Mississippideltat eller ens Liverpool

Inspirerade av såväl avig popmusik som samhällelig problematik gör Ismael låtar som förvisso inte tar den rakaste vägen hem men som stannar kvar när de väl kommit innanför dörren