Onekligen går det inte att argumentera bort nostalgin. Att Sharon Jones and the Dap-Kings ger munmotmunmetoden på sjuttiotalets soul- och funkideal hörs i musikens varje andetag. Men ändå står den här skivan rak i ryggen på egna ben

For et par år siden vakte den godt voksne soulsangerinnen Sharon Jones berettiget oppsikt med albumet «100 Days, 100 Nights», spesielt takket være tittelsporet med sitt gurglende orgel og spradende messingblås og melodiske arrangementer som laget en uimotståelig fusjon av Stax, James Brown-funk og Little Willie Johns originalversjon av «Fever»

Jag har inte sett dokumentären. Däremot såg jag Sharon Jones And The Dap-Kings på Stora Vega i Köpenhamn för ett par år sedan. Ett oförglömligt uppträdande. Med en intensiv inlevelse och ett minst sagt mycket rörligt scenframträdande lämnade hon ingen oberörd