Ry Cooder är en av mina gamla hjältar. Skivor som »Into the Purple Valley«, »Boomer’s Story«, »Paradise and Lunch«, »Chicken Skin Music«, »Jazz« och »Bop till You Drop« hör till de omistliga, likaså soundtracken till »Blue Collar«, »The Border« och »The Long Riders«

Ry Cooder er en sjelden plante i den amerikanske artistverden. Han er kanskje den beste gitaristen landet har fostret, men han har aldri vært interessert i cashe inn som gitarhelt

Ry Cooder har blivit en första klassens traditionsbärare och musikarkeolog de senaste tio åren efter att ha återupptäckt farbröderna i Buena Social Vista Club och gitarristen Manuel Galbán och gjort dem tillgängliga för en masspublik

Ry Cooder’s siste er en umiddelbar klassiker! Ferdig med det! Den er en americana-coctail med umiddelbar vikrning, en svir fra ende til annen, og rager oppe med det beste han har laget. På en forunderlig måte får den meg til å føle meg både reaksjonær og radikal på samme tid

Törs man påstå att det här är Cooders allra bästa album? Jag tror faktiskt det, trots hans fantastiska albumskatt. I 50 år har han sjungit om ojämlika villkor, kärlek och orättvisor utifrån den amerikanska musikhistoria som han alltid omfamnat och gjort till sin

Ry Cooder er en mann som ikke forhaster seg. Han har jobbet på den nye utgivelsen, »Chavez Ravine« i fire år. Resultatet har blitt en temaplate som aller best kan verdsettes med en smule konsentrasjon. Ikke helt ulikt Tom Russell »Hotwalker«.