Akkurat som Frank Sinatra hevdet at du virkelig hadde gjort det om du hadde gjort det i New York, må det å ha laget dobbel liveplate fra Fillmore være det ultimate beviset på at du har nådd frem i rockverdenen

»West« er Lucinda Williams niende plate. Sett i lys av at hun har holdt det gående i nesten 30 år som plateartist, er hun med andre ord ingen Elvis Costello. I Lucindas tilfelle kan det virke som hun trenger å leve sangene sine før de vokser frem

Det står en milstolpe i Lucinda Williams karriär mot vilken alla hennes skivor tycks vara dömda att mätas. Jag menar givetvis 90-talets bästa platta, »Car Wheels On A Gravel Road« från 1998

Lucinda Williams »The ghosts of Highway 20« följer tätt på 2014 års »Down where the spirit meets the bone«, tar med sig mycket av dess uttryck, men formulerar det i än mer barskrapade urladdningar

»Vanished Gardens« är den platta som har snurrat flest gånger på spelaren denna sommar. Varför det? För att det är en stor musikaliskt upplevelse

Trefaldigt Grammy-belönade Lucinda Williams har denna gång fått hjälp av Don Was som producent. På skivan hittar du gäster som Rami Jaffe (The Wallflowers) på keyboards, Matthew Sweet på sång, Greg Leisz på gitarr och Elvis Costello på gitarr