Jag har alltid tyckt att Diana Krall är bäst i ett trumlöst trioformat. Hennes sång överskrider ofta det rytmiska mönstret, och på de tidiga skivor där hon framträdde i kvartettformat fanns det en tendens att trummorna stängde in hennes sång i alltför strikta strukturer

På sina skivor har Diana Krall oftast framträtt som en popsångerska med jazzkomp, alltså en popsångerska i ordets klassiska, anglosaxiska bemärkelse. På scen visar Diana Krall däremot vilken skicklig improvisationssångerska hon är