Neil Young är en av rockens mer särpräglade gestalter. En genial låtskrivare, en starkt profilerad och oftast expressiv sångare, men också en mästare i att plottra sönder även de bästa sånger med sitt svårefterhärmliga gitarrspel. Missförstå mig rätt. Jag gillar Neil Young

Det er trettitre år siden Neil Young sang »..Old man take a look at my life, I´m a lot lot like you..«. 12.november fyller Young seksti (født i Toronto, Kanada) og tidligere i år ble han rammet av hjerneblødning

Att få höra en livekonsert med Neil Young & Crazy Horse från en inspelning som snart fyller 37 är en stor och närmast sublim upplevelse. Tänk alla mästerliga album och konserter med Neil Young & Crazy Horse som ännu inte är producerade

Äntligen, till många fans stora glädje, har Mr. Shakey startat upp det länge utlovade projektet med att ge ut inspelningar från sitt arkiv. För inte mindre än fyra månader sedan kom den första i serien, »Live At Fillmore East«, och nyligen släpptes den andra, »Live at Massey Hall«

Året er 1968, Neil Young har kranglet ferdig med Stephen Stills for anledningen og deres band, Buffalo Springfield, er oppløst

Langt ute på Neil Youngs, raskt påkomne, nye album, «Fork In The Road», dukker det opp en vakker sang, som meget vel kan plassere på en fremtidig «Best Of Neil Young»

I det nye nummeret av Rolling Stone (#1078) er det en cover-story på Bob Dylan, et omfattende intervju under tittelen «Bob Dylan’s America», der Bob går inn på noen av sine viktigste inspirasjonskilder, musikere, forfattere og malere

Med nye «Le Noise» legger han alen til sitt uomtvistelige rykte som rastløs og søkende kunstner. Sammen med produsenten Daniel Lanois har Young skapt et album som setter ny standard for bruken av gitarer, mest elektriske, men også akustiske

Neil Young sätt att behandla den folkliga amerikanska låtskatten påminner mer och mer om hur Bob Dylan brukade göra, och ibland fortfarande gör, med de traditionella låtarna. Det är med andra ord inte mycket man känner igen

I »Driftin’ Back«, en tjugosju och en halv minut lång inre monolog mot patenterat improvisatoriska och rökigt elektriska jam sätter Neil Young & Crazy Horse tonen för »Psychedelic Pill« – det fulltaliga bandets första album med nyskrivet material på sexton år

Sällan en nostalgisk bakåtsträvare, alltid notoriskt egensinnig är Neil Young omisskännligt Youngsk på nya »A Letter Home«

Neil Young börjar bli en förutsägbar figur, ju mer insyltad kanadensaren blir i självbilden som världsnaturens gunstling, desto mindre spänstigt blir hans komponerande

De senaste åren har Neil Youngs karriär handlat allt mer om politiskt medvetandegörande och allt mindre om musik. Hängivenheten är många gånger behjärtansvärd. Men aktivisten Young har också svårare att skapa substantiellt musikaliskt kött av sina engagemang

Den turné som följde på svaga »The Monsanto years« var en uppfriskande historia. Neil Young och Promise of the real slet sig igenom gammalt och nytt, i något av en arkivrensning i realtid. Det livedokument som »Earth« utgör är ironiskt nog bara någorlunda live

Av Neil Youngs förlorade album är »Hitchhiker« kanske det mest efterlängtade. Entusiasten har förstås hört de flesta sångerna från sessionen, men versionerna här har aldrig letat sig ut ur arkiven

Av och till i femtio år har Crazy Horse med få undantag varit en garant för en mer fokuserad Neil Young. Gruppen har utgjort ett elektriskt forum där artisten har tillåtit sig vara mer transcendent än plakatpolitisk

[http://www.rootsy.nu/recension