Annie Keating rör sig mellan folk och country med sitt självmedvetna utspel och starka låtar. Hennes lyrik tolkar genomgående de mörkare sidorna av vad det innebär att vara människa i en precis, men också diskret understrykande metaforik

Detta är Annie Keatings femte album och hon har bara blivit bättre och bättre sedan genombrottet 2008

Hennes förra CD hade ett vattentorn som omslagsbild, ett sådant där som vi brukar se i västernfilmer eller i dokumentärer från USA. Inte ett svenskt stabilt tegelbyggt. Nya plattan har ett nöjesfält som omslagsbild

Annie Keating har hyllats av Bob Harris på BBC och i press både i USA och England. Inte förvånande när man hör hennes bedårande blandning av finstämd storytelling och råbarkad twang. Jämförelser med namn som Lucinda Williams och Gillian Welch är ofrånkomliga och inte alls missvisande.