Dom säger att allt jag gör och står för numera är mans-chauvinism Men jag säger: Kom över hit, älskling Och ge mig lite av din feminism Nä, Lundell lyckas nog inte värva några ungfeministiska fans den här gången heller

Det är nåt märkligt med Ulf Lundell. Ibland går hans skivor bara mig förbi, ibland drabbar de som blixtnedslag. På rak arm kan jag påminna mig »12 sånger«, »På andra sidan drömmarna« och »Kvinnor utan män«, men det är säkert fler och nu är det dags igen

Fan vet om inte detta är en av Lundells bästa plattor nånsin. Och om man då betänker att jag sade ungefär samma sak om förra plattan »Högtryck«, som kom för ett halvår sen, så är det nästintill otroligt att en 56-årig man kan hålla en så hög standard (flåt Peps) genomgående

Det finns stunder i fantasins värld då det sägs att Fantomen går på stadens gator klädd som en vanlig man. Samma fantasti lär att den som ser Fantomens masklösa ansikte går ett grymt öde till mötes. Fantasi eller verklighet, men »Omaha« känns som början till ett avsked

När Ulf Lundell klär sju sånger från fjolårets »Skisser« i fullbandskött är resultatet i mångt och mycket älskvärt. Det är en koncentrerad och koncist formulerad samling sånger, om man vill skräddarsydd för den anstående sommarturnén

När Ulf Lundell sammanfattar sina trettio år på tre dubbla cd-n tar det sju och en halvtimme att lyssna igenom. En dokumentation och en retrospektiv över tre decennier. Nittiotre låtar som förändrat Sverige.