Artikel / Krönika
Dvd-tips
Av Magnus Eriksson

1. Johnny Cash: Live from Austin tx
(New West)

Johnny Cash på Austin City Limits 1987, alltså mot slutet av det åttiotal som är så undervärderat i Cashs katalog. På den här upptagningen understryker Johnny Cash än en gång sin storhet som uttolkare av andras sånger, sin förmåga att träda tillbaka och låta sången tala men med den absoluta auktoritet som Mount Rushmore skulle haft om den haft en röst. Bland sångerna: »Let Him Roll«, »(Ghost) Riders in the sky«, »Sunday Mornin’ Comin’ Down« och »Sam Stone«, där Cash tydligen inte vill sjunga John Prines rad »Jesus Christ died for nothin’ I suppose«, utan byter ut den.

2. Willie Nelson: What a Wonderful World. Standards by Willie
(Immortal)

1989 inför en smokingklädd publik: Willie Nelson gör precis det han misslyckades med på sina skivor med standards, han framför dem med värdighet, självklarhet och precision. Kul att se Reggie Young och Bobby Emmons i högform, kul också att publiken knappt känner igen de klassiska popsångerna, men jublar när Willie Nelson intonerar »City of New Orleans« och »Pancho and Lefty«.







3. Willie Nelson: Live from Austin tx
(New West)

1990 och en betydligt ojämnare Willie Nelson, men Grady Martin är fin på gitarr och Mickey Raphael understryker hur värdefullt det är för en countrysångare att ha en av de bästa bluesmunspelarna i sitt band. Det lyfter mot slutet i en makalös version av »Milk Cow Blues« där Shelby Lynne går in och sjunger en strof ur »Steamroller Blues«. Men Willie Nelson gör också en av de sämsta versionerna av »Me and Bobby McGee«, vilket säger en hel del.







4. Waylon Jennings: Live from Austin tx
(New West)

Waylon Jennings i samma tv-program 1989, och det är oavbrutet suveränt. Tätt band, Waylons sång på topp, fräcka versioner av klassiker som »Bob Wills Is Still the King«, »Are You Sure Hank Done It this Way« och många fler. Dessutom en rolig, men alltför kort, imitation av Willie Nelson och en suverän integration av »The Wild Side of Life« och »It Wasn’t God Who Made Honky Tonk Angels« i en duett med Jessi Colter. Dessutom gör Waylon en av de bästa versionerna av »Me and Bobby McGee«, vilket kanske inte säger så mycket.





5. Dusty Springfield: Dusty
(Immortal)

En dokumentär med fina klipp från Dusty Springfields bästa år, kvalificerat kommenterade av Petula Clark och mer entusiastiskt än kvalificerat av B.J. Thomas. Än en gång påminns vi om att Dusty Sprinfield hade en av rockhistoriens bästa röster.








6. Keith Jarrett: The Art of Improvisation
(EuroArts)

En vittfamnande men också koncentrerad dokumentär om Keith Jarrett med bra intervjuer och fantastiska konsertupptagningar som ger en fyllig bild av Jarretts virtuositet och mångsidighet.









7. Pandit Ravi Shankar: A Man and His Music
(Immortal)

Dokumentär med bonus-cd, som sammantaget ger en fyllig bild av Shankars virtuositet och mångsidighet, om jag tillåts upprepa mig.










8. Sir Douglas Quintet: Live from Austin tx
(New West)

Doug Sahm som bäst: lättflyktigt och oemotståndligt tex mex-rockigt gung från 1981.










9. The Forsyte Saga. The Complete Series
(7 dvd, BBC)
The Forsyte Saga. The Complete First & Second Series
(4 dvd, Granada)

Den klassiska BBC-versionen från 1967 och den nya versionen, baserad på blott tre av de sex romanerna i John Galsworthys mästerliga romansvit. Se vidare:
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10669039.asp