Artikel / Krönika
Var finns Jerry Lee?
Av Rune Häger

Bara vi som är tillräckligt gamla, har en aning om hur han, med sin musik, kunde krama musten ur oss. Vi hade aldrig läst ett ord om honom, för det fanns inga svenska tidningar som brydde sig om Jerry Lee Lewis. De få som skrev något om rock´n´roll skrev om Elvis och –hjälp– Tommy Steele.

Vi hittade aldrig något i New Musical Express heller när vi bläddrade igenom varje nytt nummer hos tobakshandlaren på Köpmansgatan.

Men han fanns i jukeboxarna på Östra Stranden sommaren 1959 och vi stoppade i en förmögenhet i 25-öringar för att få höra ”Break Up” och ett par år gamla ”Whole Lotta Shakin´” och ”Great Balls of Fire”. Alla pengar man hade gick till bensin i mopparna, Specialare med grillad korv och hemlagad mos hos Gustafs och jukeboxarna där man hittade Jerry Lee. Att köpa plattorna var inte tal om, då hade man inte haft råd med allt det andra.

Jag tror vi spelade ”Break Up” tre-fyra gånger varje kväll från slutet av maj till början av september. Under vinterhalvåret fanns han på raggarfiket Lilla Stugan på en bakgata vid Nissan.

Vi visste inte mycket om Jerry Lee mer än att han var bäst.

Sen gifte han sig med sin 13-åriga kusin och blev utslängd från England, där han just skulle börja sin första utlandsturné. Kanske hade det gått lite bättre om han inte redan var gift och hade glömt att skilja sig. Hemma i USA blev han bojkottad av radiostationerna. Skivbolaget vågade inte satsa på att släppa ut fler plattor heller, men än några tafatta försök, där Jerry Lee förekom under fejkat namn. Efter ett par år i världstoppen tystades han ner av etablissemanget. Nu skulle han glömmas bort, var det meningen.

Vi brydde oss inte. Han fanns ju i jukeboxarna.

Häromdan upptäckte jag att det inte fanns en rad om Jerry Lee på Rootsy. Någon måste ta tag i detta, tänkte jag.

Då gick jag in på Google och sökte, fick några miljoner svar och hamnade först på hans officiella hemsida. Ingen verkade ha brytt sig om den de senaste 2–3 åren och flera söksidor var tomma när man kom in på dem.
Typiskt Jerry Lee. När han så småningom kom tillbaka till rampljuset, schabblade han bort karriären igen, nu med sprit och droger. Halva innehållet i kroppen opererades bort. Hela hans inre måste se ut som hans officiella hemsida. Det fattas massor.

Jag har sett honom några gånger, bl a på Konserthuset någon gång i mitten av 1980-talet, då han, faktiskt, gjorde en helt outstanding spelning. Eller rättare sagt två, för när han trodde han var klar, var publiken så hypad att alla stod upp och skrek och applåderade i en kvart och då kom han in och körde en konsert till. Det måste ha varit en av hans höjdpunkter i karriären, jag tror inte detta skulle gå att överträffa. Senare fick jag veta att han hade fortsatt i pianobaren på hotellet där han bodde och spelat för några lyckliga hotellgäster hela natten. Det var under hans nyktra period, han var förbjuden av läkarna att dricka en droppe och han drack nog inte mer än en flaska om dan.

Det var som countrysångare han kom tillbaka efter många år i skymundan.

I skarven mellan 1960-talet och1970-talet spelade han in en rad plattor med Jerry Kennedy som producent. Det är musik som håller än idag. Det är snyggt producerat och det är låtar med texter som borrar sig djupt in i medvetandet. Titlar som ”She Even Woke Me Up To Say Goodbye” och ”Middle Age Crazy” säger, med några få ord, vad det handlar om. Säkert är det många lyssnare som känner igen sig och träffas av Jerry Lees inlevelse, för det mesta handlar väl om honom själv.

En skivsamling utan några Jerry Lee-plattor är ingen riktig samling.

Han började som en vild rocker men kunde inte tävla med Elvis i utseende och djup, sammetslen röst. Jerry Lee var galningen, som kunde sätta fyr på flygeln om det skulle behövas för att slutgiltigt knäcka publiken och sina konkurrenter, han sjunger med en utpräglad sydstatsdialekt som kanske retar en del och han har aldrig överhuvudtaget brytt sig om att följa givna regler om hur en artist ska uppföra sig för att överleva som scenartist och skivsäljare. En överste Parker i Jerry Lees omgivning skulle behöva tas in för vård efter några veckor.

Jerry Lee Lewis är en av de märkligaste figurerna i rock´n´roll-historien, samtidigt som han är en av de allra bästa någonsin. Han inte bara spelade rock´n´roll på den tiden det var en ny och farlig musik, han personifierade den. Han gjorde, många år senare, countrymusik som var trovärdig också för storstadsmänniskor.

Idag måste han vara gammal och trött.

Men det underliga är att han har överlevt praktiskt taget alla de andra. Han har levt vildare än både sin publik och sina kolleger i branschen och han varit uträknad mer än en gång. Ändå har han alltid kommit tillbaka, ”Another Place, Another Time”.

Läs mer om Lewis, Jerry Lee