Artikel / Krönika
Caleb Caudle till Skandinavien
Av Håkan Olsson

Caleb Caudle släppte sitt femte album ”Better Hurry Up” 2020 och plattan fick ett fint mottagande. Caleb och hans fru hade precis flyttat till Nashville och hoppades på att kunna ta ett kliv upp på karriärstegen. Men pandemin satte ett effektivt stopp för alla planer och av ekonomiska skäl blev paret tvingade att flytta tillbaka till North Carolina och slicka såren.

Caleb hade just bestämt sig för att skaffa sig ett normalt jobb och lägga musiken på hyllan när John Carter Cash (ja, det är Johnny och Junes son vi pratar om) ringde. Han hade hört Calebs låtar, hade ledig studiotid i Cash Cabin och erbjöd sig dra ihop några musikerkompisar för en inspelning. Ett erbjudande som man så klart inte kan tacka nej till. Och ännu mindre när det visade sig att musikerna Cash ringt till bland andra var legendarerna Jerry Douglas och Sam Bush. Två av Nashvilles mest anlitade och eftertraktade musiker. Resultatet blev den nu aktuella plattan ”Forsythia”.

- Jag trodde inte det var sant ens när jag klev in i studion och Jerry och Sam satt där, redo att ta sig an mina låtar. Vi pratar om två av mina absoluta favoriter, musiker som jag länge beundrat på avstånd men aldrig trott jag skulle få spela med. De här två spelar i en helt egen division liksom. Med de är också extremt ödmjuka och lyhörda människor och musiker. Jag var rejält nervös inför första mötet, men nervositeten försvann direkt när vi började spela tillsammans. Samtidigt triggade det mig att spela med musiker av den här kalibern. Jag kände att jag var tvungen att lyfta mig till deras nivå. Mina låtar och min sång måste vara lika bra som Jerry Douglas´ dobro-lir, om det nu är möjligt.

Caleb Caudle lutar sig tillbaka med ett nöjt leende i sin bekväma fåtölj i hemmet i North Carolina där vi nått honom med hjälp av Zoom för att prata lite inför den kommande turnén i Skandinavien. Det ser ut som om han fortfarande inte riktigt kan tro att det verkligen hänt, trots att ”Forsythia” varit utgiven ett par månader och hyllats stort i amerikansk press.

- Jag har alltid stått på god fot med den amerikanska kritikerkåren, men den här gången är det verkligen på en annan nivå. Plattan har uppmärksammats långt mer än de tidigare och kritiken har i de flesta fall varit översvallande positiv. Jag har varit ute på turné i princip oavbrutet sedan plattan kom ut och det kommer betydligt mer folk på konserterna. Så tack och lov att John Carter Cash ringde när han gjorde, innan jag hoppat på något annat jobb. Då hade kanske ”Forsythia” inte blivit till.

”Forsythia” är Caleb Caudles sjätte officiella album (det finns faktiskt ett sjunde för den som vill leta på Bandcamp) och debuten kom redan 2007.

- Jag ägnade mig inte på heltid åt musiken då. Då handlade det bara om att jag hade låtar som jag ville få ut och jag hoppades att någon ville lyssna. Jag kunde inte försörja mig på musiken då, hade helt enkelt inte tillräckligt stor publik och ärligt talat var jag inte tillräckligt bra heller. Jag tycker att jag sakta men säkert har blivit bättre på det jag gör och snart är det tio år sedan jag blev musiker på heltid. Det är viktigt för mig att jag känner en utveckling i det jag gör. Jag vill känna en hunger samtidigt som det är skönt att vara trygg i min yrkesroll. Att veta att jag behärskar det jag gör, att jag gör ett bra jobb helt enkelt.


Har Jerry Douglas och Sam Bush varit på turné med dig nu?

- Nej, av flera skäl var det inte möjligt. De hade inte tid, jag hade inte råd om vi ska uttrycka det enkelt. Men jag har haft med mig samma sättning som på plattan, fast med andra musiker. Men tyvärr har jag inte möjlighet att få med mig bandet när jag kommer till Skandinavien. Ni får nöja er med mig solo den här gången. Jag gillar att turnera med ett fullt band, men också att spela solo. Det blir liksom ett annat fokus på sångerna, på texterna när jag spelar solo. Så jag ser verkligen fram emot att spela mina nya låtar för publiken i Skandinavien. Jag har ju turnerat där förr och min erfarenhet är att publiken där helt fantastisk. De är uppmärksamma och lyssnande på ett sätt som är ganska ovanligt här hemma i USA.

Skrev du sångerna på ”Forsythia” med en ”bluegrass-sättning” i åtanke?

- Ja, jag tänkte mig att de skulle vara ”rootsy” med dobro, mandolin, fiol, ståbas… Men jag trodde aldrig det skulle vara möjligt att få med mig Jerry och Sam. När John Carter Cash nämnde deras namn trodde jag han skämtade.

Ändå känns sångerna i sig inte som traditionell bluegrass, mer som klassisk Texas singer/songwriter-tradition. Tänk Guy Clark till exempel?

- Jag tar det som en riktigt stor komplimang. Guy Clark är en av mina stora hjältar. John Prine, Lucinda Williams, Steve Earle, James McMurtry… de är alla giganter i min bok. Jag har gjort plattor tidigare som varit rockigare, mer högljudda, där sångerna hamnat lite mer i baksätet. Den här gången ville jag fokusera mer på låtarna och alla som var med under inspelningen hade samma inställning. De lyssnade noggrant på texterna och ansträngde sig verkligen för att ge varje enskild låt den bästa tänkbara inramningen.


Sångerna på ”Forsythia” känns mer landsbygd än stad, mer Appalacherna är Nashville. Stämmer det?

- Ja, definitivt. Jag skrev väl hälften av låtarna med hemlängtan i Nashville, och resten hemma i North Carolina. Så visst är det så. Men det är också låtar präglade av pandemin. Inte för att de handlar uttalat om pandemin, men vi tvingades alla att stanna upp, tänka efter, fundera på vad som är viktigt i livet.

I någon intervju pratade du om din nykterhet som en positiv faktor i din karriär?

- Jag har varit nykter i åtta år nu. I början var det svårt men jag fick stöd och hjälp av kolleger som Lilly Hiatt och Ray Wylie Hubbard, men med tiden har det liksom blivit mitt normala liv att vara nykter. Något som blivit lättare nu när det faktiskt finns god alkoholfri öl. För åtta år sedan var det annorlunda. Men allvarligt talat, sedan jag slutade dricka har jag blivit mycket mer fokuserad och jag tycker att jag är betydligt mer kreativ nu. Så myten om att alkohol föder kreativitet kan jag definitivt avliva.

27/1 Folk å Rock, Malmö
28/1 Folkets Hus, Älmhult
29/1 Krøsset, Oslo
30/1 Najaden, Halmstad
31/1 Katalin, Uppsala
1/2 Gripsholms, Mariefred
2/2 Twang, Stockholm
3/2 Carlas PopUp Grönhögen, Öland
4/2 Rootsy Winter Fest, Falkenberg
5/2 Råhuset, Köpenhamn

Läs mer om Caudle, Caleb