Artikel / Krönika
Steve Earle på Göta Lejon
Av Magnus Östnäs

Med det sjuttonde studioalbumet, bluesskivan »Terraplane«, i ryggen och den sjunde skilsmässan just genomgången känns Steven Fain Earle, 60, ändå på gott humör när han kliver in på Göta Lejons scen och öppnar med en samling låtar från nya skivan: »Baby, baby, baby«, »You’re the best lover that I ever had« och »Aint nobodys daddy« med fin fiddling av ena halvan av The Mastersons, fiddlaren och sångerskan Elaonor Whitmore. Maken Chris spelar genomgående nyanserat och stabilt och har en air av väteperoxiderad Buddy Holly kring sig.

Det kan vara omgivningen med äkta paret The Mastersons som får Earle att vilja pressa märgen ur både de nya blueshängena och gamla favoriter som »Copperhead road«, »Someday« och »Guitar Town«, hur som helst gör han de flesta av kvällens trettio låtar med den kärva innerlighet som är hans, uppbackad av Mastersons, basisten Kelly Looney och trumslagaren Will Rigby. Earle skiftar ett par olika akustiska gitarrer mot mandoliner och elgitarrer och spelar förvånansvärt mycket och bra bluesmunspel, bland annat i Howlin’ Wolfs »Fourty-four blues«.

Tyvärr når inte den grymma apokalyptiska skapelseberättelsen om Robert Johnson, »The Tennessee Kid« från nya skivan, riktigt fram. Earle slarvar iväg denna Cashska pärla mot slutet men tar revansch i »King of the Blues« där vi plötsligt får höra ett av kvällens känsligaste solon, levererad av Elaonor Whitmores fiddle. Whitmore är ett fynd som får stå tillbaka när det blir lite stabbigt i några av bluespassagerna.

Earle är mer personlig än politisk denna kväll, fram till extranumret nya singeln »Mississippi, It's time« där Steve sällar sig till den växande skaran av artister med bland andra Jason Isbell i täten, som påpekar att det är dags att hala konfederationsflaggan.

Kvällens in på huden blir ändå tjugo år gamla Mance Lipscomb-inspirerade bluesen »CCKMP (Cocaine Cannot Kill My Pain)«, ett av bevisen för att Earle har bluesen i sig sedan gammalt. För övrigt var det aktningsvärt och rörande att se Izzy Young i publiken. Han verkade trivas.

Läs mer om Earle, Steve