Artikel / Krönika
Americanafesten på Ryman
Av Magnus Östnäs

Jason Isbell rensade i stort sett utmärkelsehyllan under Americana Honors and Awards på Ryman auditorium i Nashville. Och när den mångbegåvade musikern och låtskrivaren gick fram och hälsade på årets Emerging-artist-pristagare, post-outlaw-rockaren Sturgill Simpson, kunde man, om man kisade en smula, ana skuggorna av Kris Kristoffersen och Waylon Jennings.

Men det var en annan Sverige-bekanting som öppnade kvällen på Rymans. Fem i sändning klev Doug Seegers upp på scenen i den gamla gospelkyrkan och gjorde sin ”Going down to the river” tillsammans med sina forna vingman Buddy Miller. Ja, vid det här laget kan ni historien om Buddy som hittade Doug the Drifter i New York, åkte hem till Texas och samlade ihop ett band som sedan turnerade runt på honky-tonk-barerna i staten under något halvår. Återföreningen är en lycko-saga som efter Seegers eriksgata genom Sverige nu innebär en turné i USA.

På Rymans fick Doug Seegers ödmjukt kliva åt sidan för Taj Mahal och Loretta Lynn.

84-åriga Loretta Lynn gjorde sin ”Coal Miners Daughter” på dagen 54 år efter hennes första uppträdande på klassiska Ryman, som inhyste Grand Ol Opry mellan 1943 och 1974.
Det var bara de stående ovationerna för Loretta Lynn som kunde mäta sig med orkanvinden för Taj Mahal som klev på och gjorde Blind Willie McTells ”Statesboro blues”, uppbackad av husbandets andra gitarrist: Ry Cooder, mestadels sittande mitt emot kapellmästaren Buddy Miller.

Men det var inte bara gamlingarna som visade vart skåpet ska stå denna magiska afton. Några av de yngre tog chansen och visade att de har lärt läxan. Hurray for the riff-raff och The Milk Carton Kids kommer att låta höra tala om sig framöver. De senare som två kolibrier så tryggt, varmt och helgjutet i sina tenorer och gitarrspel att ingenting annat än tiden kan göra något åt dem.
Hard working americans har allt på plats och en nerv i Todd Snider, rart som älggräs i Mississippi.

Kvällen som avslutades med den evigt unge och ständigt pånyttfödde Jackson Browne och ett artistuppbåd, ledd av Ry Cooder och Rosanna Cash som sjöng pappa Cashs ”Get rhytm”.

Förresten: Don Was spelade bas i husbandet. Bara en sådan sak.