Artikel / Krönika
Hjärtats liv på Live at Heart
Av Magnus Östnäs

Mitt i hjärtat träffar mig två kvinnor: En debutant och en emerita. Två liveartister med total närvarokänsla. Ellen Sundberg och Barbara Lamb.

Örebro. Lördag. Med vemodig blick glidflyger tjugoåriga Ellen Sundberg över skogsmassiv, vägraviner och bottenlösa tjärnar. Liksom vävande historier ur ögonvrån, en vildvittra i graningestövlar. Byggstenarna är rudimentära men görs med en glimt av det självklara i en röst som stundtals får mig att famla efter Nico. Ja, faktiskt Nico. Den sårade alten.
På Rosengrens skafferi är Ellen Sundberg närmast kontemplativ i sin närvaro. Öppningslåten Black Raven, titelspåret från debutskivan, görs som en öppen fråga.

»Agony is creepin under my skin. Can’t remember that I ever did let it in. Multiply itself under my skin.”

Hon kämpar för att hålla ihop det. Det är tillblivelse och så starkt att en man och en kvinna vid bordet intill håller varandra krampaktigt under de tre första låtarna.

Fyra timmar senare förvandlar Ellen och bandet en konferenslokal från helvetet till en öppen ravin med ekot av skogen som backdrop till en massiv sorglavin.

Allt är självklart. Vankelmodet begravt. Jag glömmer bort att sakna Lars Åstrands fiol i sekeltunga Some Time Ago. Efteråt orkar jag inte vidare.

«A black raven in a spiral flight. I became wind born life.” Vad ska man tillägga? Hon har redan det mesta på plats. Och snart bär det ut på vägarna som öppningsakt till Israel Nash Gripka.

Medan Ellen Sundberg är i färd med att dämma upp berättelsen ur markerna fortsätter Nashvillefiddlaren och sångerskan Barbara Lamb med att dekonstruera musiken till ljud- och rytmfragment som hon bygger ihop till sitt eget universum.

Och det är som om vårt möte var förutbestämt. När jag rundar den förseglade kyrkoporten dyker hon upp med sin rosa rullväska.

»Hi, Barbara!” utropar jag. «Hi”, säger hon med ett leende och ser inte ut att vara tolv minuter före gig. Nej. Hon har tappat en timme. Oväsentligt. Tolv minuter senare är hon igång med att undergräva all auktoritetsstavad musik med sina elektroniska loopar.

Om alla maktmänniskor fick hänga med Barbara några timmar i veckan skulle snart alla krig vara utrotade. Hon är ett vandrande tivoli som citerar musikhistorien i fyra takter vals. Där Gånglåt från Äppelbo vävs ihop med Somewhere over the rainbow och hennes sampleteknik ställer frågor om verkets början och fragmentets gräns. I S:t Nikolai kyrka får hon hela församlingen att skratta åt just den frågan, innan konserten hade de ingen aning om att det ens var en frågeställning. Så gör hon. Barbara Lamb. Fiddlarfilosofen i clownmask.

Läs mer om Sundberg, Ellen