Artikel / Krönika
Rosanne Cash om Prine, Kristofferson och pappa Johnny
Av Peter Söderlind

- Han finns alltid med mig, ibland hör jag hans röst ur högtalarna i en butik och jag drömmer ofta om honom, men framför allt påminns jag om honom varje gång innan jag går upp på scen.

Rosanne Cash berättar om sin pappa, The man in black, Johnny Cash. Vi sitter ensamma. Rosanne och jag, på var sin barstol på Pustervik i Göteborg, i bakgrunden hör vi hennes man, gitarristen John Leventhal som soundcheckar inför kvällens konsert. Det har gått snart tre månader sedan vi kom överens om detta möte, ett möte som till viss del har sin grund i en intervju med Kris Kristofferson.

Det finns några riktigt gripande stycken i Rosannes bok 'Composed', den bok hon skrev för några år sedan och som jag väljer att ha som grund i samtalet. En av händelserna handlar om hur Johnny, efter skilsmässan med hennes mamma Vivian, befinner sig i det hus han nyss köpt vid en sjö i Tennessee. Han är ensam i det tomma huset och vandrar från rum till rum i natten, känslan av saknad är stor och till slut inser han att det som saknas är Rosanne som då var 12 år. Rosanne bodde hos sin mamma Vivian i Kalifornien. Mitt i ett av de tomma rummen stannar han och gråter ut hennes namn.

Denna händelse berättar Johnny för Rosanne långt efteråt och den griper henne mycket. Berättelsen om de båda fortsätter och hoppar fram till 2003, några veckor efter att Johnny Cash har dött. Rosanne står i ett nästan tomt hus som han bott i, hon står på bottenvåningen ensam och tänker på saknaden som han kände för henne när hon var 12. Rosanne beskriver hur hon ropar hans namn i saknad, hur hennes rop blir till ett eko från dåtid. Det är efter att vi talat om denna händelse som hon berättar hur närvarande han fortfarande känns i hennes liv.

Rosanne känns avslappnad trots ett allvar hos henne som känns i sättet hon pratar, det är inför samtalet kring hennes far och historien med de tomma rummen med ekot genom tid som hon tydligt blir berörd. Det slår mig att vi inte bara sitter och pratar om en av countryhistoriens största legender, en sångare med kraft nog att hålla hela Folsom Prison i sitt grepp 1968 och utan vidare kunnat starta ett gigantiskt fängelseupplopp, han som alltid tog de svagas parti och som inte drog sig för att göra sig obekväm, denne man som vi pratar om är desto mer, han är hennes pappa. I det starka ljus som scenbelysningen ger märker man tydligt om ögon blir glansiga av tårar, även om scenen är rätt långt borta, det var också det jag såg i några av hennes ögonblink denna stund då en dotter satt och pratade om sin älskade pappa som inte längre finns i livet. Min beundran för Johnny ligger på ett annat plan och den får balanseras med hennes.

Hon har beskrivit honom som den närmaste länken till sin pappa, hon säger också att hon älskar honom som en äldre bror. Det är Kris Kristofferson vi talar om. Rosanne säger att hon visserligen har släktingar som blir en nära länk till pappa men att Kris står närmast rent andligt. Det är nu hon tar upp sin mobiltelefon och visar några bilder av henne och Kris i skivstudion för inte så länge sedan. Hon frågar om jag vet vem John Prine är och fortsätter med att berätta att både Kris och John kommer att medverka på hennes kommande album som planeras att släppas i januari. John Prine är en av de låtskrivare jag håller högst tillsammans med Kris Kristofferson och att sitta på en barstol och prata om dessa legender med dottern till den man vars musik funnits med mig sedan barndomen, det blir mer än jag klarar av att förstå i den aktuella stunden. Om jag någon gång kunnat säga att Johnny Cash ande kändes närvarande så var det denna stund, en sen eftermiddag den 2 maj 2013.

Vi talar mest om Rosannes beskrivning av Johnny Cash utifrån hennes bok 'Composed' men vi rör även vid några andra ämnen såsom religion. Rosanne är gift med judiske John Leventhal men påpekar att varken hon eller John tror på att infoga sig i religiösa system. Hon klappar sig på hjärtat och säger att hennes tro finns där, att den är oberoende av vad man kallar religionen för.

Rosanne nämner flera gånger hur imponerad hon är över den kunskap och hängivenhet vi nordbor har i amerikansk roots-musik. Ni lyssnar verkligen på musiken och förstår vad det handlar om, säger hon. Detta säger hon också till oss i publiken under konserten. Att man vill lyssna till Rosanne när hon står på scenen är ett understatment, hon låter oss leva de historier hennes låtar handlar om.

Konserten på Pustervik är mycket stark, John Leventhals gitarrspel är bland det bästa jag hört och sist jag imponerades lika mycket var när jag hörde Will Kimrough på puben i Skebo. Rosanne får frågan att sjunga 'Loving her was easier' men avböjer då hon berättar att hon aldrig sjungit den på scen. Hon skämtar dock om att kanske göra en konsert med bara låtar av Kris Kristofferson. Inte bara ett skämt om jag får önska. Skulle gärna se att Rosanne spelar in ett album med några av Kris mästerverk.

Rosanne har snart avslutat sin turné i Europa för denna gång. Vi har nu att vänta på hennes nya album som handlar om den amerikanska södern, människorna och livet i detta område som inspirerar Rosanne. Av de låtar hon och John spelade från detta album så kan vi nog förvänta oss något riktigt bra.

Det är i saknad jag lämnar Pustervik med min gitarr som Rosanne signerade under kvällen. Vid Järntorget stannar jag i väntan på spårvagnen, och funderar på att ropa ut Rosannes och Johnnys namn i natten. Ett bråk mellan några alkoholpåverkade personer ändrar mitt fokus, men saknaden finns kvar.

Läs mer om Cash, Rosanne