Artikel / Krönika
När Nashville kom till byn - Kim Richey på nya äventyr
Av Christer B. Jarlås

Frostviken. Norra Jämtland. Närmare till Norge än till mer bebodda svenska trakter. Mest brunbjörnar per capita i världen. Men inte så många människor. En trakt som såväl politiker som Gud oftast verkar ha glömt. Sommaren 2010 inträffade ändå något märkligt…

Per-Olof Sundman hittade hit en gång. Han drev pensionat i Jormvattnet och började skriva här. Beppe Wolgers kom hit och skrev ett antal fina poesiböcker och en stor del av hans underbara barnfilm ”Dunderklumpen” utspelar sig här. Allt sedan denne skribent föddes har jag åkt hit upp till en by ingen utom några få känner till vid sidan av alla allfartsvägar och redbarhet.

Häromdagen var min dotter ute med kanoten med vår Golden Retriever. Hon kom tillbaka och sade att det står en kvinna där borta på Busters brygga och sjunger. Jag gick ner och tittade. Såg den blonda kvinnan och såg Magnus ”Buster” Rudfell vid pianot.

Det visade sig att kvinnan är Kim Richey. Alla som hört Kim vet att hon gör musik man vill höra mer av. Men hur kommer det sig då att en av Nashvilles bästa låtskrivare står på en brygga vid en liten nordjämtländsk sjö och sjunger? Jag går givetvis över till granngården, där finns huset som min far växte upp i och som min farfar en gång för runt 80 år sedan tvingades flytta till när ett idiotiskt borgensåtagande gjorde att han fick sälja sin rika föräldragård. Det hade kunnat bli en sorgsen countryballad i sig. Men det var inte det. Åtminstone inte nu.

Låtskrivarresa

Kim tar emot i det mindre röda huset nere vid sjön. Ett hus min farbror en gång byggde. Vad gör du här, frågar jag?

-Jag var i november förra året ute på en låtskrivarresa. Då kom jag till Peter Hallström och vi började skriva musik ihop. Sedan kom Peter till mig i Nashville och vi fortsatte. Då frågade han om jag inte hade lust att komma till sommaren och berättade om den konsert han och Buster brukar ha. Jag sa ja, men hade ingen aning om vart vi skulle, berättar Kim och ler.

Det märks att hon trivs här nere vid sjön där hon badat varenda dag tillsammans med Peters barn. Det har däremot inte blivit så mycket låtskrivande. I stället massor av bad, utflykter till det vackra Hällingsåfallet, den samiska kultplatsen Ankarede och inte minst en konsert inför en alldeles fullsatt Gäddede kyrka torsdagen den 5 augusti.

Peter Hallström är, för den som inte vet det, en av Sveriges mer framgångsrika låtskrivare. Två av hans mest kända låtar är Björn Skifs-klassikern ”Håll mitt hjärta” och Sarah Dawn Finers ”I Remember Love”. Peter är mycket god vän med Magnus ”Buster” Rudfell ,en kille med rötterna i Skåne som ett tag fanns med i Stockholms musikalvärld i olika körer och annat. Men numer bor ”Buster” i Frostviken där han arbetar som kyrkvaktmästare och ägnar mycket tid åt sin hobby med draghundar. För några år sedan köpte han och hans Maria fastigheten som en gång var min släktgård. Där lever de med sina barn och alla sina hundar.

2010 var fjärde gången som Peter och ”Buster” gav en gemensam sommarkonsert och det var tredje gången i Gäddede kyrka. Den stora skillnaden i år var att de gästades av Kim Richey. Kim spelade gitarr och sjöng sex egna låtar och körade på en av Peters senaste låtar. En alldeles fullsatt kyrka, minst 150 personer, stod upp och jublade flera gånger. En smått magisk kväll i den vackra kyrkolokalen. Ännu mer magisk för oss som där begravt föräldrar, farföräldrar och farbröder.

-Jag älskar att spela i kyrkor. Ljudet blir alltid så fantastiskt. Vilken publik det var. Underbart. Och nästa vecka ska vi spela tillsammans i Stockholm. Då blir det tillsammans med Peters spelkompisar, ett lysande band med så många musiker att vi säkert blir fler än publiken.

”Knackebrood”

Under konserten berättade Kim om hur mycket hon trivs i Frostviken. Och att hon hotat ”Buster” och hans Maria att hon ska komma och bosätta sig hos dem.

-I said I could live on ”knackebrood” and cheese…

Kim Richey har samtidigt tagit ett stort steg I sitt eget liv. Efter mer än 20 år i Nashville, hon flyttade dit 1988, har hon brutit upp och flyttat till London.

-Jag gillar Europa. Jag har många vänner i London och har nära till Köpenhamn och till Peter i Stockholm. Det var mitt musikförlag som föreslog att jag skulle flytta dit. När man är i Nashville så är man bara där, om du förstår vad jag menar. När jag är i London kan jag flyga till Nashville. Men London är hemma.
På den nya skivan , den fina ”Wreck Your Wheels”, som släpps i USA i september, finns den intagande låten ”Careful How You Go” som hon skrivit tillsammans med Will Kimbrough.

-Jag har en låtskrivarvän i London, inte Will, som lever ett riktigt musikerliv. Sover hela dagarna och är uppe hela nätterna. Vi brukar vandra runt mitt i London när alla andra sover. Vi ser rävar och råttor. Och en gång i vintras föll snön över London när vi vandrade runt. Det var så vackert och de få vi mötte var så uppåt, det snöar inte så ofta i London. Då kom den texten till.

Kim Richey har samarbetat med många låtskrivare genom åren. På nya skivan är det förutom Will Kimbrough bland annat Mark Olson, Boo Hewerdine, Pat MacLaughlin och ett antal till som hon skrivit låtarna med.

-Ja, för mig är det fantastiskt att resa runt och skriva låtar tillsammans med andra. Många låtskrivare har blivit riktigt nära vänner på det sättet. Det är faktiskt ett lysande sätt att möta nya vänner, det kan jag rekommendera, säger hon med ett nytt stort leende.

-Och jag har aldrig förstått varför man ska sitta helt ensam i ett rum för att skapa musik. Det är ju tråkigt. Det är mycket roligare att skriva tillsammans med någon, fortsätter hon.

Tillsammans med Peter Hallström har det redan blivit två helt nya färdiga låtar. Uppe i Frostviken skulle de egentligen skriva fler låtar. Men livet med Peters familj och ”Busters” familj var så mycket roligare. Kanske fortsätter de skriva låtar i Stockholm – om de hinner. För spelningen i Malmens lilla hotellbar på torsdag den 12 augusti är något hon ser fram emot.

USA-turné

I september släpps nya ”Wreck Your Wheels” i USA.

-Ja, då blir det dags att åka hem igen. Det blir en sexveckors turné med band. Vi kommer att spela från den nya skivan och en del äldre låtar.

Hur är då skillnaden mellan de låtar hon skriver åt sig själv och de hon gör åt andra?

-Inte så stor. Men med åren kan jag ändå se att låtarna jag gör åt andra blir mer och mer pop. Men min ambition är att göra så bra låtar som möjligt.

Jag säger sedan givetvis att jag hoppas att hon kommer tillbaka till Sverige och spelar. Jag berättar att jag precis varit på Storsjöyran och att jag hoppas att hon kan komma dit någon gång. Jag nämner Josh Rouse och Elliott Murphy som två skickliga låtskrivare som jag mötte där för ett par dagar sedan.

-Josh känner jag. Han är ju från Nashville. Hans fru, eller exfru är det ju nu, brukar sköta mitt hår. Han är en riktigt bra låtskrivare.

Vi kommer in på att Josh Rouse numer bor i Barcelona och jag berättar att Elliott Murphy, uppvuxen på Long Island, sedan tjugo år bor i Paris. Och så nu då Kim som flyttat till London.

-Ja, du ser. Jag är en del i en trend.

Jag lämnar Kim till att packa ihop inför resan söderut. Jag går i stället uppför backen till huset där Peter Hallström med familj har bott i veckan. En liten Jack Russel-valp kommer och skäller högt.

-Ta det lugnt. Han är en vän och ingen fiende, säger Peter till hunden.

Vi har träffats tidigare. Peter är ju numer en tradition i byn. Tidigare var det fantastiskt nog att ha en av landets skickligaste låtskrivare här. Nu har han dessutom komponerat en instrumental väldigt vacker låt till byn. Den fick inleda konserten i kyrkan. Så nu är det Peter och Beppe Wolgers som tillägnat denna lilla by, som en gång hade bara en bofast invånare, nu är de sju, något verk. Det finns en dikt av Beppe i ”Röster från Vattudalen” och ett musikstycke av Peter. Det är inte dåligt.

Kims storhet

Men nu skulle det handla om Kim Richey.

- Ja, hon är helt fantastisk. Hon är så lätt att arbeta tillsammans med. Hon är dessutom väldigt snäll och väldigt trevlig. Det är långtifrån alla i den här branschen ska du veta, säger Peter med eftertryck.

Peter forsätter med att berätta om deras samarbete. Och han avslöjar att han inte riktigt förstod Kims storhet från början.

-Men när jag var hos henne i Nashville satt vi och jobbade. Sedan skulle vi bara gå ut och ta en kaffe. Vi hann knappt komma ut innan folk kom fram och började krama om henne och många ville tacka och andra bara hälsa. Jag förstod först ingenting och tittade på Kim. Hon ryckte på axlarna, som för att förklara att det bara var så.

Peter har dessutom andra tankar för framtiden.

-Kim spelar flera veckor per år i Australien. Och i England är hon väldigt efterfrågad. Nu ska vi göra spelningen på Malmen. Det vore kul att göra fler spelningar i Sverige framöver. Har du tips så hör av dig, avslutar Peter. För nu måste han packa bilen och hjälpa hustrun att städa ur ”Busters” andra hus. Ett väldigt fint hus nära bäcken, ett hus som min faster en gång byggde, och som en annan av mina farbröder senare byggde ut.

Tänk, så det kan bli, här flyr man undan för att ha semester efter en intensiv musikhelg med sex recensioner, intervjuer och två krönikor. Och så dyker en av världens bästa kvinnliga artister och låtskrivare upp. I min lilla by. På min farfars gamla gård. Längst upp i norra Jämtland.

Nu har Peter Hallström med fru, barn och Kim Richey rullat söderut. Kvar är den fina, senaste, skivan som Kim signerat till min fjortonåriga dotter. ”Hej Kerstin! Glad you heard us in the canoe! Love Kim” står det på “Wreck Your Wheels”. En cd vi båda gillar, och som även min 80-åriga mor som också var med på konserten i Gäddede kyrka gillar…



Fotnot 1: Byn där Kim Richie bodde första veckan i augusti 2010 heter Storvattnet. Försök att hitta den på en karta om ni kan? ”Mitt favoritställe på jorden”, sade Peter Hallström i Gäddede kyrka när han presenterade sitt specialskrivna musikstycke. ”You live in one of the most beautiful places in the world”, sa Kim Richey. Men tala inte om bynamnet för så många fler. ”Det är allt je säg” som Beppe avslutar sin dikt ”Anders Erik i Storvattnet”…

Fotnot 2: Förlåt alla personliga referenser i texten. Men jag hade aldrig, aldrig, någonsin trott att jag skulle kunna göra en intervju med en internationell artist och låtskrivare här, så ja, det gällde liksom att ta chansen…

Läs mer om Richey, Kim