Artikel / Krönika
Ulf Masken Andersson på Nöjesteatern
Av Rune Häger

Nöjesteatern, Malmö 25 april 2009


Sånt här finns inte.

Egentligen finns det inte något så spektakulärt som den här färgsprakande showen, som bygger på rå rock, lätt blues och tung country på en stor teaterscen framför en sittande publik.

Var finns detta mer än i Malmö? Och det är Ulf \»Masken\« Anderssons förtjänst. Hans tredje uppsättning på Nöjesteatern i Malmö är närmast osannolik.

Själv är han en förstklassig sångare och han rör sig framför ett sjumannaband av yppersta klass. Bandet förstärks av två dansande och läckert sjungande damer. Nåja, dansen är kanske främst av Friskis & Svettistyp, men deras sång! Margareta Nilsson och Diana Nunéz (ursprungligen från San Antonio, Texas) håller hög internationell klass.

Och i bandet finns idel förnäma musiker. Ta bara Tomas Pettersson på keyboard, som i ett avslutningsmedley med de vildaste rocklåtarna från mitten av 1950-talet visar Jerry Lee-klass på tangenterna! Storhet på sina instrument visar också gitarristen Johan Pihleke, Olle \»Big O\« Westerlund visar att han är Sverigebäst på pedal steel och Figge Savbrant på trummorna kan fler trick än det finns.

Hela bandet är förstklassigt och när kvällens gästartist kommer in på scenen är det Jalle Lorensson med alla sina munspel. Han är spelsugen på ett sätt som jag aldrig förr har upplevt hos honom och han gör några verkligt läckra inlägg till publikens jubel.

Och \»Masken\« håller i alla trådar, sjunger kända och okända låtar och pratar som en stand up-artist mellan dem, om åldersnojja, ny obegriplig teknik och annat som publiken på 55+ känner igen sig i.

Egentligen finns inte sånt här. \»Masken\« står för en egen linje i svenskt nöjes- och musikliv och det är bara vi i Malmötrakten som har privilegiet att få uppleva den.

De senaste tre åren har han lyckats få all den uppskattning han förtjänar av en entusiastisk publik som lockar fram extranummer med stående ovationer.

Läs mer om Andersson, Ulf "M"