Artikel / Krönika
Malmö – Sveriges musikhuvudstad?
Av Rune Häger

Malmö är unikt i Sverige med alla sina liveställen för det som brukar kallas populärmusik.

Detta framkommer med all önskvärd tydlighet i ett arbete signerat kulturproducenten Birgitta Persson, utfört för Malmö Kulturstöd.

Hon har intervjuat många i stan som jobbar med att arrangera konserter och hålla igång verksamheter med levande musik.

Och hon har fått synpunkter som att Malmös utbud »saknar motstycke i Norden«. De intervjuade arrangörerna uppger att »Malmös musikliv kännetecknas av ett enormt och rikt utbud av hög kvalitet inom alla genrer« och att »Malmö har potential att utvecklas till en internationellt sett intressant musikstad«.

Förmodligen är detta helt rätt.

Malmö har inte bara fantastiska musiktempel som KB, Debaser och Babel. Här finns också ett stort antal andra ställen att bevaka, för oss som gärna går ut och kollar bra band och kända artister, lokala eller riksbekanta. Vad händer på t ex Victoriateatern, Palladium eller på Blå båten?

Vad Malmö också har, det är artister.

För oss som gillar rotmusik, d v s rock, blues, country, jazz, folk och annat som är fundament i dagens populärmusik, finns i Malmö nationella storheter som Mikael Wiehe och Nisse Hellberg. Och bakom dem har vi namn som Ulf »Masken« Andersson, Steve Grahn, Sir Jay & His Blue Orchestra och Buckaroos, om vi ska hålla oss till dem som har varit med länge.

Men vi har också framtiden. Lotta Wenglén, Pontus Snibb, Mats Nilsson och Svante Sjöblom har en stor publik i Malmö och de har allt som behövs för att bli stora namn också i resten av Sverige. Ovanpå allt detta finns Richard Lindgren och Andi Almqvist, som med sina senaste CD-plattor har visat att de håller världsklass.

I Birgitta Perssons rapport ställs frågan: »Vad saknas i Malmö?« och svaret är bl a små scener, billiga och snabbt tillgängliga. Men vad som saknas i rapporten är en beskrivning av alla de småställen som faktiskt finns och där livemusiken lever.

Det finns pubar i Malmö som lockar med levande musik varje vecka, t ex Fagans, Paddys och Pickwick och det finns andra som har musik bara ibland, som t ex Cutty Sark. Det finns också småkrogar som Bakfickan och Bodoni. Det finns Estrad och Bakersfield och ännu fler. Många av dem nämns inte i rapporten.

Men alla är de viktiga i jobbet att göra Malmö till en »internationellt sett intressant musikstad«, vilket stan har potential till, enligt rapporten.

Hur detta ska bli verklighet tycks ingen kunna svara på.

Men varför inte titta på hur Austin, TX, gjorde den 29/8 1991, då man lanserade sig som »Live Music Capital of the World«? Denna stolta slogan antog man sedan det hade konstaterats att man hade fler musikställen per capita än Nashville, Memphis, Los Angeles, Las Vegas och New York. Den gäller än och den används aktivt i all marknadsföring av stan. Alla som landar på Austin-Bergstrom International Airport märker det – man möts av levande musik redan på flygplatsen. Man driver sin tes via TV-program med Austinmusik och man marknadsför sin årliga musikfestival över hela världen, så att till och med skåningar åker dit.

Ska Malmö bli känt som »Sveriges musikhuvudstad« (eller varför inte Skandinaviens?) måste begreppet marknadsföras så lockande att vi kan få till och med stockholmare, göteborgare och besökare från andra länder att komma hit och ta del av utbudet.

Det är fullt möjligt, men man måste veta vad man vill åstadkomma och jobba för att nå dit.
Musiklivet i Malmö kan bli en turistattraktion med rätt marknadsföring.