Artikel / Krönika
Jim Ford, vila i frid!
Av Per Magnusson

Jim Ford är död

Det är ett av de mest spännande ögonblicken i mitt liv, då vi i april 2006 stiger in genom myggnätsdörren, till den husvagn som Jim Ford hyrde strax utanför Fort Bragg i norra Kalifornien.

Med både nervositet och en stor portion nyfikenhet betraktade Ford oss två svenskar som rest så långt enbart för att träffa honom. Med oväntad öppenhet gjorde han klart, att hans tid för oss var begränsad till cirka fyrtiofem minuter.

Det blev lite som att promenera på minerad mark, ett felsteg och det är kört. Personen framför oss tänkte inte slösa tid på något han tyckte var tråkigt eller ointressant. När han förstod, att det enda vi ville ha var hans historia, så mjuknade han och vi fick möjlighet att träffa honom under ytterligare två dagar.

Utan minsta spår av självömkan berättade Ford om sin tuffa uppväxt i Kentucky. Med humor och glimten i ögat, lät han oss ta del av de händelserika åren från tidigt sextiotal till mitten av åttiotalet. I centrum för berättelsen stod hans musik. Allt han gjorde under de åren var relaterat till vad han komponerade, vem han gjorde det för och vem han gjorde det med.

Ur minnet plockade han fram anekdoter om Dr John, James Burton, Jerry Wexler, PJ Proby, Bobby Womack, Sly Stone, The Temptations och många andra stora namn. Emellanåt kunde man skönja en vag känsla av att Ford tyckte sig ha gett mer än han fått tillbaka.

Den Jim Ford vi träffade stämde väl överens med den musik vi hört honom göra - kraftfull, poetisk, lynnig, självsäker, full av nervös energi men framför allt stolt. Han visste att det han gjort var bra - till och med bland det bästa! Däremot var han usel på att sälja sin musik. Han hade gjort sig osams med flera skivbolag. Inspelningar hade avbrutits och Ford blivit utsparkad. Han verkade nästan vara sin egen största fiende. Eller med hans egna ord: Jag är en kyss-mig-i-arslet-och-dra-åt-helvetet-person. En inte alltid helt lätt inställning.

Den som hört Jim Fords Lp “Harlan County” glömmer den aldrig. Inte heller Bobby Womacks inspelningar av Fords “Point of No Return” och “I´d Be Ahead If I Could Quit While I´m Behind” lämnar en i fred.

Den stora mängd rullband och kassettband som låg på golvet i husvagnen var Ford ytterst ovillig att lämna ifrån sig. Först när vi - ur egen ficka - plockade fram det antal tusen dollar som han ville ha som förskott, så skickade han tejperna till Sverige. Det är alltså därifrån huvuddelen av materialet till “The Sounds of Our Time” kommer.

I över trettio år låg mästerverk som “I Wonder What They´ll Do With Today”, “Go Through Sunday” och countrygospel-sången “The Sounds of Our Time” outgivna. Efter att vi gått igenom de cirka etthundratrettio kassettbanden (motsvarande trettiotre cd-skivor) med mestadels hemmagjorda demoinspelningar, så finns det all anledning för världen att hålla andan.

Redan i början av nästa år släpper Bear Family “Jim Ford - Point of No Return”, bestående av tidigare outgivna studioinspelningar, demoinspelningar och en tidigare okänd singel. Allt av hög klass!

På tröskeln till det erkännande han så väl förtjänar avled Jim Ford i slutet på förra veckan. Han blev sextiosex år gammal. Omständigheterna kring hans död är ännu okända.

Jim Ford, vila i frid.

Läs mer om Ford, Jim