Einarsdotter+Steinholtz (sida 1 av 1)

Peter Hackman: 2016-03-08 14:52		I söndags hörde jag en timslång konsert med Elise Einarsdotter och Olle Steinholtz på Stifts- och landsbiblioteket i Linköping. Det var kanske 75 pers där, i den fina intima hörsalen. Lite förvånande kanske, att pianot var förstärkt med två mikrofoner; även basen förstärkt, vilket är det vanliga, numera. Men med en ovanligt lyckad lösning. En slående iakttagelse direkt jag kom in, var medelåldern i publiken. Jag är 71 och kände mig verkligen inte gammal i det sällskapet (där jag med glädje kände igen Sven och Lillemor Erlander, 81 resp. 78). Jag jobbade med Jazzclub Complete Communion 1974-78, varav tre år som ordförande. Jag var alltid bland de äldsta i publiken; när jag lade av 78 kändes det som det verkligen var dags att lämna över till yngre krafter. De båda representanter för Great Jazzclub, som var där, var båda över 65. Eftersom konserten började med ett bassolo lade jag genast märke till vilket sjung det är i Steinholtz bas -även när han körde ren walking sjöng det om hans baslinjer. Naturligtvis var de båda mycket samspelta, med utsökt dynamik och väldigt subtila växlingar inom ett brett stilspektrum. Det verkade som Einarsdotter älskade det brett böljande romantiska lika mycket som den uppstramade swingen, det folkviseenkla lika mycket som intrikata harmoniska labyrinter ( t ex Dave Brubecks In Your Own Sweet Way). Höjdpunkter för mig blev två låtar av Chick Corea, Armando's Rhumba och Spain, härliga rytmfester trots frånvaro av allt vad slagverk heter.
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg