| |||||||
Magnus Eriksson: 2010-08-23 22:59 | Jag väntar på rapport, Jonas! | |
Jonas Ericson: 2010-08-24 19:45 | Pam Tillis var fantastiskt bra i Furuvik. Hon gjorde drygt 20 låtar och det man kunde förvänta sig var med. Av dessa gjorde hon två Mel Tillis där vi fick en lysande variant på Burning Memories med läcker stämsång. Hennes röst var väldigt bra och hon fyllde hela scenen med en underbar utstrålning. Bandet är något av det bästa jag har hört vad gäller country live. Absolut världsklass. Vi fick pedal steel, en och två fioler, gitarr, banjo, akustisk gitarr och stämsång med en individuell skicklighet och så tajt att man häpnade och undrade om det är möjligt att det kan låta så här bra. Den enda invändningen jag har är att allt var så avvägt, så diciplinerat och så välregiserat suveränt från bandets sida att jag efter ett tio tal låtar började längta efter långa lekfulla jam. Något av detta kom i I wanna hold your hand. Men med sådana musiker kunde man fått mycket, mycket mer. Nu stod dock Pam Tillis i centrum. Det gjorde hon makalöst bra. | |
Jonas Ericson: 2010-08-24 20:05 | Jag ska väl också tillägga att rootsy fanns representerat i Furuvik. Little Green hade otur i spelordningen och fick spela klockan 13.00 på lilla sommarscenen. Annika Fehling spelade senare och gjorde en strålande timma tillsamma med Mats Persson. Då hade vi på sommarscenen hört hört svenska band som spelade Old Timey, Bluegrass och det där »pure« tlll publikens stora glädje. I Furuvik tycks man vara särskilt förtjust i »pure«. Men så vitt jag kunde märka gillade man Annika. Kan man låta bli att göra det? Bum Steers och Billy Block - festivalens otroligt duktiga husband från Nashville - åkte tidigare till festivalområdet för att höra just Annika. Också dom såg ut att gilla det hon och Mats gjorde. | |
Magnus Eriksson: 2010-08-24 20:22 | Tack, Jonas. Att jag inte kunde slita mig och åka norrut.... Det lär jag alltid ångra. | |
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne |
Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg