Ornette Coleman 1930-2015 (sida 1 av 1)

Peter Hackman: 2015-06-14 09:09		Jag brukar plocka fram Ornette Colemans Atlantic-plattor en gång om året och varje gång slår det mig hur lite en del av dem, speciellt Change of the Century, åldrats. Kan det vara 40 gånger jag hört den? Min ingång, OJMR, var första volymen från Gyllene Cirkeln (på Blue Note). Vid det laget hade Coleman gått över från sina flytande modulationer till långa sträckor av oblygt diatoniskt spel med tydligt signalerade byten emellan. Något år efteråt hade han kört fast i mekaniskt upprepade och sekvenserade figurer. När Black Beauty recenserades i Down Beat skrev recensenten Bill Cole ut flera av fraserna i noter som illustration. På 80-talet gjorde OC platta med Pat Metheny; en del av låtarna var samma som på Friends and Neighbors från 60-talet, och det var även fraserna. En stark kontrast till det överflöd av melodisk fantasi - det var ju ren melodi det handlade om- som präglade Shape of Jazz to Come, Change of the Century och Ornette!. En kort storhetstid av mer moralisk än teknisk betydelse ty hur många knöt stilistiskt an till OC så som många gjorde till Parker och Coltrane? Möjligen Trevor Watts i England, möjligen Charles Brackeen (fast på tenor), men inte i närheten av Ornettes övertygelse.
Peter Hackman: 2015-09-10 18:52		Rättelse: Love Call hette plattan, med Dewey Redman, Jimmie Garrison och Elvin Jones.
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg