Dylans loving tongue (sida 1 av 1)

Lars Svensson: 2013-08-24 14:58		Dylans version av »Spanish is the loving tongue« på Another Self Portrait. Magisk!
Bengt Eriksson: 2013-08-24 15:04		Och »Time Passes Slowly« med George H i en uppsluppen, skojfrisk version.
christian zätterström: 2013-08-24 17:14		Håller med dig, Lars!
Lars Svensson: 2013-08-24 17:24		...och demoversionen av »Went to see the Gipsy«. Jösses! Tänka sig att allt är överblivet från Self Portrait, säkert Dylans mest kritiserade LP, som Greil Marcus 1970 recenserade med orden »What shit is this?«
Bengt Eriksson: 2013-08-24 17:40		Fascinerande också hur olika - då menar jag OLIKA - som Dylans versioner av en och samma låt kan vara. Snabbare och långsammare, helt olika komp och olika gitarr/pianoackord också. Hur tänkte han egentligen? Tänkte han alls när han skrev låten, hur den skulle kunna bli som färdig? Eller är det blott text, melodi och ackord - sen blir resultatet som det råkar bli i studion. En annan sak som fascinerar mig: När är en låt traditionell i Dylans öron? Han kan ju sno det mesta av melodin och texten från en annan låt och hävda att han skrivit låten men också påstå att någonting är traditionellt fast knappast nån hört låten. Eller kan nån tipsa på en originalinspelning av t ex »Belle Isle«?
Bengt Eriksson: 2013-08-28 09:35		Jag hänger inte med i Dylan-bootleggarna. Hur många olika - och olika stora - versioner finns av den senaste? Och exakt vad är skillnaden, förutom att det rimligen måste vara fler låtar på de större. Vilken bör man ha?
Mark Andersson: 2013-08-28 11:50		Tre varianter finns. Dubbeldiskaren är standardutgåvan. Den släpps också på trippelvinyl. Deluxevarianten innehåller, utöver standardutgåvans 35 spår en skiva med Dylan och The Bands livekonsert från Isle of Wight 1969, samt en remastrad version av Self Portrait. Deluxeutgåvan är förstås trevlig, konserten är fantastisk. Men priset är väl mastigt.
Bengt Eriksson: 2013-08-28 12:16		Tack!
Pelle Nilsson: 2013-08-30 13:32		Deluxeutgåvan är för de flesta som gillar Dylan det samma som en extra cd med liveinspelningen från Isle of Wight. Att ta 600 kronor mer för den skivan är väl nästan att jämställa med ocker... Någon som hört Isle of Wight-onspelningen?
Frank Östergren: 2013-08-30 20:00		...och hur många tyckte »Self portrait« var bra, när den gavs ut. Minns att jag försökte begripa, men inget begrep. Lättare med facit, liksom.
Tobias Levander: 2013-08-31 01:07		Isle of Wight är en alldeles utmärkt konsert i dess nya inkarnation, i smakfull ny mix från Columbias band. Det är kanske svårt att tro om man bara hört låtarna som i lite tveksam mix dök upp på ursprungliga »Self Portrait«, men konserten låter betydligt bättre när man hör den i sin helhet. Visst, Det hela är långtifrån perfekt. Dylan låter ofta rätt tveksam och obekväm och tappar tråden lite i de akustiska numren. The Band spelar dock utmärkt, hur lite de än hade repat innan. Turnéerna 1965-66 och de där dagarna och kvällarna i källaren i Woodstock hade gett dem nödvändig rutin att kunna följa Dylans olika nycker. Den relativt skramliga ljudbilden och Dylans »Nashville Skyline«-röst ger ibland rätt häftiga kontraster. Det här är framför allt en helt unik konsert under Dylans mer än 50-åriga karriär. Den ger oss den enda chansen att höra Dylan tackla gammalt och nytt material live med sin »Nashville Skyline«-röst. Det är också troligen den första konsert under Dylans professionella karriär som inte följt en fast låtlista och där allt kan hända (man kan till exempel vid ett tillfälle höra Dylan och The Band komma överens om att »Lay Lady Lay« är nästa låt). Detta kom först nästan 20 år senare att bli en fast del av Dylans liverutin. Man kan undra vad som hänt om Isle of Wight kunnat utsträckas till att bli en turné med Dylan och The Band. Jag misstänker att det efter några konserter blivit hur bra som helst, men det får vi aldrig veta. Sedan det här med priset. Ja, deluxen är väldigt dyr, men det finns billigare sätt att få Isle of Wight, om man inte absolut måste ha fysiska skivor. På iTunes får man vanliga »Another Self Portrait«-dubbeln plus hela Isle of Wight för 179:-. Det är nog framför allt förpackningen (och den är verkligen deluxe) man betalar för när man lägger 700-800 kronor på deluxen.
Lars Svensson: 2013-08-31 10:09		Håller i stort med Tobias. Däremot tycker jag att det är de akustiska numren som är höjdpunkterna. Just det faktum att han i exempelvis »It ain´t me Babe« och »To Ramona« låter tveksam och tappar tråden gör ju upplevelsen för lyssnaren desto större. Han låter definitivt inte osäker. Jag är också glatt överraskad att han tar med två så pass tidiga alster som ovan nämnda. Versionen av »Wild mountain Thyme« är också utmärkt.
Bengt Eriksson: 2013-08-31 13:28		Jag tyckte, när »Self Portrait« kom, att det var en ojämn dubbel men om man sorterade låtarna så blev det ett mycket bra enkelalbum. Vilken man ju kan göra nu på Spotify, sortera alltså: open.spotify.com/album/2Gi9RlYf1VB2WT80ZHTlNs Men jag upphör aldrig att förvåna mig över att han väljer bort så bra låtar och dessutom inte - enligt mina öron - väljer att ta med dom bästa versionerna. Någon som förstått sig på hans röstbyten förresten?
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg